Affisch föreställning "Med tapper hand". "Den rosa färgen på affischen är en uppkäftig färg, ganska mycket punk. Det handlar om motstånd, stå för det man vill och gå mot strömmen. Det är samtidigt en krock mellan dåtid och nutid", beskriver Lena.
– Efter ett besök på Ellen Keys Strand 2018, satt vi på Anna-Karins veranda när hon säger; "Du ser ju ut som Ellen Key", säger Lena Lagerlöf. Samtalet rörde sig kring Keys fascinerande person och vi kände ett sug efter att jobba konstnärligt i ett mindre sammanhang på den här platsen.
Föreställningen skulle ha spelats redan förra året, men fick då ställas in. De tillhör scenkonstkollektivet Teater Svea från Stockholm som i juni kommer till Hästholmens Bygdegård för att spela fem föreställningar om Ellen Key. Lena Lagerlöf är skådespelare, Annakarin Hirdwall är regissör och Pernilla Göst är dramatiker.
– Vi är skådisar från början alla tre och har gjort det här tillsammans, säger Anna-Karin.
Fv, Dramatiker Pernilla Göst, skådespelare Lena Lagerlöf och regissör Annakarin Hirdwall.
De beskriver att de haft ett nära samarbete och att det är en stor fördel att göra alla delar själv, som manus, regi och skådespel.
– Det hela är vårt bygge, vår pjäs och vi kan påverka allt in i det sista. Vi har lyckats skapa ett tryggt och prestigelöst rum där alla idéer kan testas, även de knasigaste, menar Lena.
Arbetet har varit prestigelöst med ett tryggt rum att utveckla knasiga idéer i. Men också vad Ellen Keys idéer betyder för dem själva.
– I pjäsen drar vi paralleller till vårt eget liv och vad Ellen Keys tankar är för oss, säger Annakarin.
"I pjäsen drar vi paralleller till vårt eget liv och vad Ellen Keys tankar är för oss", säger Annakarin. Tv. Skådespelare Lena Lagerlöf och egissör Anna-Karin Hirdwall.
"Med tapper hand" syftar tillbaka på den sköld som Ellen Keys skotska släkts hade, Manu Forti, en hand och ett svärd. Föreställningens affisch visar en svartvit bild av Ellen Key och texten "med tapper hand" skriven med tjocka, starkt rosa bokstäver ovanpå. De beskriver föreställningen som lekfull och upprorisk, om Ellen Key och kamp.
– Ellen Key kämpade ståndaktigt och det lyfter vi fram i pjäsen, det har varit högt och lågt, menar Anna-Karin.
– Den rosa färgen på affischen är en uppkäftig färg, ganska mycket punk. Det handlar om motstånd, stå för det man vill och gå mot strömmen. Det är samtidigt en krock mellan dåtid och nutid, beskriver Lena.
De beskriver att avgränsningen varit svår då Ellen Key var mångfacetterad.
– Hon var nästan jobbigt bred. Vi diskuterade vad den röda tråden var och vad vi ville förmedla. Men hon var ganska provocerande också. Det har inte varit helt enkelt, menar Lena. Vi valde att fokusera på kamp då det kändes som en av de grundläggande krafterna i hennes person och det grep tag i oss.
"Den här trakten är också så full av energi, det är många kamper som förs, det är kul att göra någonting tillsammans på den här platsen, Hästholmens bygdegård, Ellen Key-sällskapet och Stiftelsen Strand, berättar Lena. Tv. Regissör Annkarin Hirdwall skådespelare Lena Lagerlöf.
Premiären är den 27 juni i Hästholmens bygdegård, varefter fyra föreställningar följer. Därefter blir det Hunnebergsgårdarna i Linköping och sedan en liten turné på bygdegårdar i länet. Att premiären är i Hästholmen är inte är en slump. Ett stenkast bort, vid kanten av Omberg och Vättern ligger Ellen Keys hus Strand som hon lät bygga 1910 och där hon bodde fram till sin död 1926.
– Den här trakten är också så full av energi, det är många kamper som förs, det är kul att göra någonting tillsammans på den här platsen, Hästholmens bygdegård, Ellen Key-sällskapet och Stiftelsen Strand, berättar Lena.
Både hon själv och Annakarin har även sommarhus i trakten och spenderar mycket tid i området.
Hur är det att göra en monolog?
– Jag har inte jobbat med monolog innan, det är en utmaning att lära sig all text utan att ha en motspelare. Det blir istället min fantasi mina associationer det är tillfredsställande. Man kan bli överraskad av att det fungerar utan att ha en motspelare att få inspiration av. Sedan längtar man efter publiken som motspelare.