– Föreställningen är en hyllning till alla kvinnor och alla osedda hjältar före oss.
Det säger Tilde Björfors, grundare och ledare för Cirkus Cirkör. Epifónima är en helt nyskriven produktion med urpremiär på Östgötateatern, Norrköping på fredag.
– Vi vill lyfta de värden som ofta hamnar långt ner av det som ses som viktigt och vad man värdesätter i dag. Samarbete, gemenskap och tillit.
De har fått inspiration av kvinnor som banat väg för ett cirkulärt sätt att ordna, bestämma och organisera, i motsatts till det vanliga pyramidala och hierarkiska sättet som är rådande.
– Man kommer att få se sju fantastiska kvinnliga artister som utmanar sina rädslor och som förvandlar risker till möjligheter. Cirkuskvinnor är starka och vana att göra det omöjliga möjligt.
I och med Epifónima har Tilde Björfors förändrat sitt sätt att arbeta. Från att, som hon säger själv, pekat med hela handen till att låta hela ensemblen var mer delaktig i besluten. Hon har jobbat så förut, men här är det mer utpräglat. Det har varit utmanande för henne.
– Att inte ha kontroll och att inte få styra upp allt själv, det är svårt. Det borde alla ledare få reflektera över; att inte strukturera upp en egen snabblösning när alla gemensamt ofta kommer med bättre idéer.
Det hände att hennes egen rädsla som satte gränser, nu blir det hela gruppens.
– Ibland blir vi som kollektiv fegare, men lika ofta starkare och modigare.
Nycirkusen är en ganska ung konstform, bara cirka 30 år. Ändå är även den fast i gamla strukturer, säger Tilde Björfors.
– Det är jättetydligt. Hälften av utövarna är män och hälften kvinnor. Ändå är det till största delen män som har de framträdande platserna på scenen.
Men inte i Epifónima, i stort sett hela ensemblen består av kvinnor. Vilket de fått kritik för.
– Ja, det är den gamla vanliga förminskningen när kvinnor ska göra något.
Kajsa Bohlin är en av de sju kvinnorna på scenen. Hon är dansakrobat och håller på med Roue cyr, ett slags stort metall-hjul.
– Min karaktär kan man säga guidar publiken lite, man kan hänga på och följa vad som händer.
Hon säger att det är en väldigt samkapande process, och ganska krävande.
– Det svåraste med den här föreställningen är samtidigt det bästa, vi är alla så olika i ensemblen. Men det är mest en styrka, det blir ett brett spektrum av nyanser.
"Epifónima" spelas i Norrköping 7–16 september och 24 maj–2 juni i Linköping.
Den ska även visas i bland annat Stockholm, Düsseldorf, Caen och i Norge.