Teater Traska
Adelsnäsparken, Åtvidaberg, 15/8
15 augusti (spelas till 30/8)
Predikare-Lena har funnits i verkligheten och hette Helena Sofia Ekblom (1784-1859). Hon var gripen av den stora kallelsen och förkunnelsen till Guds och Jesus ära. Hon kallades även Den vita jungfrun eftersom hon predikade iklädd vita kläder som vore hon Kristi brud. Hon talade på eget initiativ utanför dåtidens kyrka och blev satt på Vadstena hospital i 22 år. Konventikelplakatet förbjöd böner, predikningar och sammankomster utanför kyrkans egen maktsfär. Patriarkatet skyddade sina monopol.
Man slås av tanken att medeltidens religiösa extaser kunde medföra utnämningar till helgon eller martyr som den heliga Birgitta eller Jeanne D´Arc.
Flera olika teateruppsättningar har gjorts om Predikare-Lenas liv och leverna, bl.a. tidigare av Östgötateatern och även Teater Traska 2007- 2008. Ramberättelsen om den fattiga flickan från båtmanstorpet har utvecklats till en bred skildring om vanligt folks hårda villkor under första hälften av 1800-talet. Maktförtryck av präster, myndigheter och fogdar sker dagligen. Maten är usel och människor har det svårt. Sverige brukar beskrivas som ett u-land vid den här tiden.
Med Predikare-Lena har blivit bibelsprängd och talar om paradiset. Det är också bra att Jantelagen inom de egna leden skildras. Folk svär och spottar. Teater Traskas iscensättning är en mustig och kryddstark folklivsskildring av en art som vore det av självaste Vilhelm Moberg. Här firar den breda östgötskan segrar likväl som alla knepiga relationer mellan olika människor. Humor och smärta varvas. Det är amatörskådespeleri av liv, lust och engagemang i den vackra Adelsnäsparken. Kontrasterna är uppenbara och väcker till många eftertankar kring hur olika människors villkor varit genom tiderna på gods, gårdar, torp och fattigstugor.
Musik och sånger på folklig grund är nyskrivna av Erik Zentio och framförs riktigt bra och stilsäkert. De är väl integrerade i dramats helhet och skapar ofta vemodiga stämningar i sommarkvällen.