Man kan, tydligen, ganska enkelt hacka sin egen laptop och använda den inbyggda kameran för att spionera på folk, som till exempel kan ha stulit datorn. Den tanken tröstade Markus Krunegård när han under en flygresa blev av med sin. Och texterna till ett helt album med nya låtar.
– Jag har väl lärt mig två saker. Dels att jag hatar Lufthansa och dels att jag borde backa upp mina saker. Nej, men det går inte att se det på något annat sätt än att ”okej jag tappade datorn men jag kommer ihåg det som är värt att komma ihåg och resten är borta”, säger han.
I morgon släpper Markus Krunegård skivan ”Rastlöst blod”. Vägen fram till det nya albumet har kantats av motgångar. Markus Krune- gård har tidigare berättat hur han gick in i väggen efter sin förra skiva ”Mänsklig värme”. Under arbetet med det kommande albumet arbetade han på ett nytt sätt.
– Jag har gått i månader och tänkt på låtordningen. Det är som livet i allmänhet, tar man det inte på allvar så blir det meningslöst. Jag gillar känslan av att det blir som en roman eller vilket högtflygande ord man nu ska använda. Jag vet inte, en revy, om man nu ska ta ner det lite.
”Rastlöst blod” har Markus Krunegård spelat in med två av Sveriges mest hyllade producenter: Patrik Berger (Robyn, Lana Del Rey, Icona Pop) och Jari Haapalainen (Mattias Alkberg BD, Johnossi, Sahara Hotnights). Han tycker själv att den senaste skivan blev för ”snygg”. Den här gången har Markus Krunegård letat efter känslan av rockband och försökt undvika att använda ”smarta knep”.
Målet har varit att skriva en platta som låter ”bandig, lite slarvig, tunn och sparsmakad”.
– Det är det som är så roligt med musik, det är magi, svart eller vit eller vad det nu är för färg på den. Jag har alltid gillat att det inte finns några regler i musik och det försöker jag hålla fast vid. På förra skivan kanske jag hade lite mer regler.
Sångaren har tagit god tid på sig att skriva och spela in sin nya skiva. Och även hittat tid för annat. Under en vistelse i Kalifornien hoppade han in som inslagsproducent för Fredrik och Filips tv-serie ”La bamba”.
– Jag jobbade i tre veckor med dem och har gjort de två sista avsnitten. Det var kul för jag brukar alltid längta efter att göra andra saker. Det var nyttigt också. Första veckan var det en smärtsam själv-insikt när jag kom på att kameran inte var på mig. (TT)