Skulptur är konstens inneord idag. På Moderna museet i Stockholm pågår utställningen "Skulptur efter skulptur efter skulptur "och på Passagen visar Peter Kruse rörlig skulptur, medan Kulturhuset i Stockholm har bjudit in sju svenska skulptörer. Hittills har uppståndelsen främst gällt utställningen på Moderna museet, där den amerikanske popkonstnären Jeff Koons berömda ballonghund ingår, en skulptur som sålts för ofattbara 58, 4 miljoner dollar, nästan en halv miljard kronor!
Under de senaste 100 åren har begreppet skulptur förändrats från den klassiska skulpturen i marmor med antika anor till Marcel Duchamps Ready-mades som den berömda pissoaren, som han ställde ut som konst. Ett föremål så lågt i den sociala skalan blev upphöjt till skulptur och ett konstverk. Det var 1900-talets revolutionerande konstskandal. Nu har ett nytt paradigmskifte ägt rum, då kitsch och leksaker får en monumental storlek och utförs med en utsökt artistisk perfektion. Barnens ballonghund har blivit den globala finanselitens investeringsobjekt.
Svenska Dagbladets kritiker Clemens Poellinger menade att utställningen kunde liknas vid Fåfängans marknad eller estetiserad hissmusik, när världen står i brand och behöver allvar som Sjostakovitj åttonde symfoni. När man på utställningen vandrar bland Jeff Koons, Charles Rays och Katharina Fritschs verk finns inga hindrande podier eller montrar utan man umgås direkt med objekten, stora, glänsande, gyllene, så storslagna och bländande. För att framställa dessa skulpturer krävs en gigantisk industri, Jeff Koons har 130 personer som arbetar åt honom. Det påminner om den mängd människor son arbetade på pyramiderna eller på Ludvig XIV:s Versailles. Nu är det finansvärlden på Wall Street som står för notan.
På Kulturhusets utställning diskuteras den institutionella konstteorin att det är konst om kritiker, museer, gallerister, samlare och konstnärer är överens om det. Det är sålunda konstvärlden som sätter gränserna. På utställningen visas verk av Mete Isaeus-Berlin, som visats på Passagen, och Truls Melin, som visats på länsmuseet. Även de radikala och nyskapande skulptörerna på Moderna museet har satt spår i Linköpings konstliv. I rondellen i Hackefors står Cajsa von Zeipels monumentala vita konstverk likt en antik marmorskulptur av en hjälte. I själva verket är det en tanig, anorektisk flicka, som framträder likt en kitschig gipsskulptur från 1800-talet. Greppet känns igen från de amerikanska popkonstnärerna.
Samtidigt pågår Peter Kruses utställning av rörlig skulptur – långsam, poetisk och eftertänksam – i stark kontrast mot det stora kraftfulla och överdådiga på Moderna museet. Ändå är de besläktade.
Konsten är idag global. Det som händer i New York händer också i Östergötland. Men mitt på spelplanen står individen, konstnären.