För några veckor sedan frågade jag om någon känner igen uttrycket grosse vonne (det kan nog skrivas på olika sätt). En läsare visste att det användes i trakterna vid Omberg för hundra år sedan, men han har senare inte lyckats spåra ordet på annat håll.
Några läsare hörde av sig och kan bidra med ett par pusselbitar i alla fall. En person ringde och berättade att han känner till en smed som var verksam i Ödeshög och som brukade använda uttrycket. Men inte riktigt med betydelsen "stor vånda" som jag angav, utan snarare var innebörden "fly förbannad", berättar läsaren.
Geografiskt var ju detta ganska nära den ursprungliga iakttagelsen. Men en annan läsare känner igen uttrycket från Värmland, också där för ganska länge sedan. Han å sin sida har uppfattat det som ett uttryck man använder när det händer något oväntat och ovälkommet. Ungefär som "jag kunde gråta blod", skriver han.
Han vill dock hellre skriva det som gråtes vånne, för att efterlikna det uttal han känner igen.
Jag tackar för bidrag. Däremot går jag bet när jag söker i ordböcker och annat. Kanske är detta ett av de uttryck som går att hitta långt ner i den språkliga myllan, men egentligen inte någon annanstans.
Sådana är spännande. Kanske är det fler på gång, då en läsare ber mig efterlysa orden soskedolla, hufferucka och rotagrova. Han påminner om Språkspaltens efterforskningar kring ordet glahytta för ett år sedan. De nyss nämnda orden verkar betyda någonting i ungefär samma riktning som glahytta, nämligen slafsig, slarvig kvinna, kanske också med betydelsen lättsinnig, lättfotad.
Som alltid – jag är mycket tacksam för eventuella uppgifter!