Ju fler som använder ett visst uttryckssätt, desto svårare blir det att hävda att det är fel. Och oavsett vad språkriktighetsivrare än hävdar kan man ofta lugnt utgå ifrån att det faktiska bruket i längden vinner. I modern språkvård och språkrådgivning tas stor hänsyn till hur språket faktiskt ser ut och används.
Detta som en bakgrund till det i sammanhanget ändå – måste jag erkänna – något oväntade beskedet från Språkrådet (i bulletinen Klarspråk) att det numera är fritt fram att använda formen media, stick i stäv mot tidigare rekommendation att pluralformen ska vara medier.
Media passar dåligt in i det svenska språksystemet, hävdades. Det borde knyta an till exempelvis hur gymnasium böjs och alltså heta ett medium, flera medier. Det är praktiskt och lätthanterligt; man undviker osäkerheten vid formuleringar som svensk/svenska media. Så har argumenten låtit.
Formen media har detta till trots varit mycket vanlig, vilket nu Språkrådet tar konsekvenserna av. Media har med Språkrådets nya resonemang en specifik innebörd, något annorlunda än medier. Media blir då ett ord som syftar på ett kollektiv, det vill säga det används när massmedier allmänt och som grupp åsyftas. Med formen medier lyfts i stället de enskilda tidningarna, tv-kanalerna och så vidare fram.
Media är oböjligt. Det måste alltså heta till exempel "de lokala medierna".
Detta kan tyckas något rörigt, men resonemanget bygger på att detta är en distinktion som många redan gör, fast kanske oftast omedvetet.