Låt oss återvända till uttrycket grosse vonne en gång till. Gun Hjelmroth i Tjällmo berättar att hon minns hur hennes farmor, född 1881 i Västra Ny socken, kunde säga "Hon var i gråts vånne". Med det menades att personen i fråga hade så stora bekymmer att hon inte kunde låta bli att gråta. Hon var i stor vånda.
Tacksamt nog har Gun Hjelmroth forskat ytterligare och frågat före detta föreståndarinnan på Godegårds ålderdomshem om hon känner till uttrycket, vilket hon gör. Men enligt henne bör det skrivas gråts vånde. Noterbart är att återigen leder spåren långt tillbaka i tiden.
Ytterligare en person som mycket vänligt nog har forskat i frågan är Brita Hosman i Horn. Hon har konsulterat sin 93-årige brevvän Heinz Schulze i Berlin – som för övrigt till min glädje följer språkspalten från tysk mark. Kopplingen till det tyska ordet Wonne verkar rimlig. Enligt ordboken betyder det lycksalighet, glädje, njutning. Heinz Schulze beskriver det som ett gammalt tyskt ord och berättar att det också har en erotisk underton; det verkar ha med sinnliga njutningar att göra.
Brita Hosman är inne på ett liknande spår som jag var i förra spalten, nämligen att det kan handla om en missuppfattning. Kanske, tänker sig Hosman, var det en tysk målare i Sverige som för 150 år sedan sa att konsten var hans "stora passion", men att den ljudmässiga likheten gjorde att Wonne uppfattades som vånda. Så småningom försvann den uppenbara tyska kopplingen och den nya tolkningen hade fått fäste.
Ja, varför inte. Jag tror att det är så långt vi kommer i vår ordjakt den här gången. Tack för tankar!