I dag är det enligt traditionen blå måndag, som följer på fläsksöndagen. I morgon infaller den mer välbekanta fettisdagen, som ju är den "riktiga" dagen för att äta semla. Kring de här dagarna finns många traditioner som går långt tillbaka i tiden. De hänger ihop med att dessa tre dagar, fastlagen, föregår fastan, som inleds med askonsdagen i den här veckan. Därför ägnades de i hög grad åt ätande.
Fläsksöndagens namn är självförklarande. Fanns fläsk och kött att tillgå så åt man det. Mindre vardagligt är dess namn fastlagssöndagen.
Måndagens "blå" syftar på färgen i kyrkorummet den dagen. Den var svart, sorgens färg, men i äldre tiders benämning kunde den kallas blå. Namnet kan också hänga ihop med att hantverksgesällernas lediga måndagar kallades blå måndagar. En senare parallell är beteckningen blå måndag för en dag då arbetare efter helgens festande inte tog sig till jobbet.
Därpå alltså fettisdagen. Det var dagen för de kulinariska excesserna, för att stå rustad inför fastan. Ibland har tisdagen kallats vita tisdagen, med syftning på vitt mjöl. Men eftersom det var en bristvara i det gamla bondesamhället är det sannolikt en ganska sentida benämning. På Öland, Gotland och i Småland åt man kroppkakor den här dagen. På andra håll serverades kokta svinfötter som fettisdagskött. Sju mål mat ansågs ibland vara lämpligt att få i sig.
Men som sagt, vad som främst lever kvar av detta i dag är semlan, vars föregångare är hetväggen, som serverades i ett fat med varm mjölk.