Linköpings Studentspex
Forumteatern, Linköping
14 februari
Musiken bär hem "Jeanne d'Arc eller en snabblektion i ängelska". Däremot behövs det lite mer olja i textmaskineriet.
Spexet utspelar sig i Frankrikes 1400-tal och handlar om jungfrun som fick en religiös syn och tog upp kampen mot engelsmännen. Det slutade illa. Hon brändes på bål men blev nationalhelgon.
På spexscenen agerar ängeln, kung Karl VII av Frankrike, drottning Marie av Anjou, svärmor Jolanda, Jeanne d'Arc förstås, halvbrodern 'Arry Couvairre och Colonel Clandestine du Fromage, en engelsk spion.
I salongen agerar en publik med tillrop och krav på omstart, fram och baklänges och annat krävande. Att det finns entusiastiska spexanhängare i publiken, vilka jublar för varje ordvits och musikstycke, betyder mycket för hur roligt ett spex blir.
Ett test av publiken är repliken ”lingon, lärkor, sippor och soppar”. Den är ett klassiskt inslag i alla Linköpingsspex där publiken skall skandera med. Gensvaret på premiären var dock ganska lamt, vilket tydde på en trög publik.
Jeanne d´Arc är redan från början perfekt i spexrollen. Gör alla de där små sakerna som man skrattar åt, som fumlet med handbojor vid rättegången. Drottning Marie och svärmor Jolanda växer efter ett tag även de till fullblodsspexare och ängeln är en liten pärla.
Däremot fungerar inte den engelske spionen i sina konstiga kläder och sminkning. Han bryter på franska vilket gör det svårt att uppfatta replikerna. Inte heller halvbrodern 'Arry övertygar. Där behövs mer glöd och mer inlevelse i manuset. De vassa svaren till häcklarna i publiken visar att han kan.
Många bra vitsar, om medicin och spel och mycket annat, passerar publiken för snabbt. Om publiken är trög får man inte ha bråttom utan måste säga knorrarna med eftertryck och våga vänta in publikreaktionen.
Som tur är så är spexet mycket bra musikaliskt. Orkestern är bra och klarar väl det mesta från till jazz och pop.
Jeanne d' Arc, Kung Karl, drottning Marie och ängeln sjunger mycket bra och spexmässigt och här går texterna fram mycket bra.
Men det bästa var nog svärmor Jolandas mäktiga och mysrysiga låt i jazzig Billie Holiday-Duke Ellington-stil.
Ett plus för den traditionella skålvisan a capella efter Povel Ramel ”Var är bålen?”
Flera plus för bra dekorvitsar. Hästarna i stallet, ”Svärd i ljus” och så vidare. Och att köra rättegången som spelprogram i tv, lysande!
Mellanakten som ”sporteftermiddag”, med kommentatorer, var också väldigt bra och fyndig.
Spexets slutkläm skall vara en överraskande kul historieförfalskning. Tveksamt om den höll. Men tack vare musiken så går man dock hem tämligen belåten.
(Spexet spelas 17–28 februari.)