Lucy och mänsklighetens gryning

Livet blev sig aldrig likt efter den där söndagsmorgonen i november 1974.

Fann Lucy. Donald Johanson fanns spår efter våra äldsta släktingar.

Fann Lucy. Donald Johanson fanns spår efter våra äldsta släktingar.

Foto: Magnus Andersson

Söderköping2016-07-05 14:02

Donald Johanson befann sig vid en gyttjig flod i närheten av Hadar i Afarprovinsen, som ligger 160 kilometer nordost om Addis Abeba i Etiopien.

Han var en av ledarna för en grupp vetenskapsmän som tagit sig dit för att leta efter fossil och den här dagen fann han Lucy.Eller snarare lämningarna av en drygt tre miljoner gammal hominid, som är den kanske viktigaste upptäckten i kartläggningen av människans tidigaste historia och gett mängder av information om den fortsatta utvecklingen.

– Idag är uppfattningen att Lucy är det äldsta gemensamma ursprunget till alla efterkommande arter, säger Donald Johanson när vi träffas i Söderköping.

Han är på Sverigebesök för att hälsa på släktingar och på onsdagskvällen föreläste han i ett fullsatt Brunnssalongen – bakom arrangemanget stod Söderköpings Brunn, Medeltidscentrum och Söderköpings kommun.

Det finns en stark anknytning till trakten. Pappa Torsten växte upp i staden intill Göta Kanal och mamma Sally kom från Åby, utanför Norrköping.

– Min mor flyttade till New York 1920, som 18-åring. Hon återkom, träffade pappa och övertalade honom att följa med till USA, berättar han och förklarar att föräldrarna slog sig ner i Chicago där fadern tog över en frisörsalong.

Torsten Johansson – bror till brottaren och trefaldige OS-guldmedaljören Ivar Johansson – dog 1945. Sonen var bara två år och lärde aldrig känna honom, men under sitt framförande förklarar han hur det också kom något gott ur tragiken.

– Mamma och jag flyttade till Connecticut. En dag när jag var nio år råkade jag möta en man som hette Paul Leser. Han hade tyskjudisk bakgrund och var paleoantropolog. Han hade anlänt till USA efter kriget, säger Donald Johanson och berättar att mötet kom att få en avgörande betydelse för honom.

– Han hade böcker, vilket inte fanns hos oss. Men framför allt lät han mig läsa dem och det var en stor gåva, säger han och berättar att Thomas Henry Huxleys "Man´s place in nature" satte djupa spår när han läste den som trettonåring.

Författaren var Charles Darwins främste vapendragare och han hävdade att människan delade ursprung med aporna.

– Huxely och Darwin ansåg att vi härstammade från Afrika. Det var ju en hädisk tanke, men hos mig väckte det lusten att hitta spår efter dessa tidiga släktingar, säger han.

Redan året innan upptäckten av Lucy hade han hittat en knäled som är det äldsta beviset för upprätt gång, men det var den där morgonen i slutet av november 1974 som förändrade allt och gjorde honom till en superstjärna också utanför branschen.

I sin bok "Lucy och människans förhistoria" berättar han om händelsen. Hur han kastade en blick över axeln och fick syn på en liten benbit. Fyndet följes av flera och i närheten fanns bakre delen av ett skallben, lårben, kotor och annat, vilket fick honom att snudda vid det nästan förbjudna att allt härrörde från ett enda skelett.

Men det var mer än så och Donald Johanson kom till senare till insikten att det rörde sig om en helt ny art och vid ett Nobelsymposium i Karlskoga 1978 fick världen kännedom om Australopithecus afarensis, som är det vetenskapliga benämningen på den förhistoriska flickan.

– Men alla kallar henne Lucy, säger han och berättar om etiopiska flickor som döpts efter henne.

Namnet kommer förresten från Beatles-låten "Lucy in the sky with diamonds", som spelades nonstop i forskarlägret.

I boken skildrar han det långa, mödosamma analysarbetet. Tekniska landvinningar har förändrat en del, men i allt väsentligt bedrivs forskningsarbetet som tidigare.

– Idag kan vi scanna och annat som ger mer information, men i grunden handlar det om att man måste ut på fältet och leta. Det finns inget annat sätt, säger han.

Donald Johanson är bosatt San Francisco, men är också verksam vid Institute of Human Origins, som har sitt säte i Tempe, Arizona.

– Det är ett forskningscentrum som jag grundade 1981. Vi är involverade i en mängd olika forskningsprojekt och för egen del skriver jag vetenskapliga artiklar, men arbetar också på min självbiografi, säger han.

Under föreläsningen passar han på att lansera en ny art – homo egocentricus. Han lockar fram skratt och applåder genom att visa ett porträtt av Donald Trump. Men det fanns ett allvar under munterheten och det framgick att han inte är särskilt imponerad av det mänskliga släktets sätt att hantera jordens resurser.

– Världen befinner sig i en prekär situation och gör vi inget kommer vi att försvinna. Det finns ingenstans att ta vägen, men skulle Trump vinna höstens presidentval flyttar jag nog till Söderköping, säger han och ler.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!