Vi möts i Liza Czarneckis trädgård, hennes mamma kommer ut med iskall flädersaft som hälls upp i prydliga glas med is i. "Teaterbarn" handlar om två tjejer från Norrköping, Mette och Michelle som ska försöka hitta sig själva, Liza Czarnecki kallar det för en parallellberättelse mellan de två. Utöver detta finns även dikter med i boken som Liza själv skrivit.
– Jag inspirerades av ungdomen varje dag i skolan, jag är ju själv i ungdomen och ville skriva om det. Så jag började helt enkelt bara skriva om att vara ung, eftersom det innebär så mycket. I ettan påbörjades boken och jag blev färdig med den i slutet av ettan, eller, jag trodde att jag var färdig, säger Liza Czarnecki.
Nästa steg var att trycka boken, något som var mer komplicerat än Liza Czarnecki trodde det skulle vara.
– Det som man inte tänker på när man skriver en bok är att det blir en del efterarbete, man ska kontakta tryckerier, formgivare, lektörer och korrekturläsare. Jag har inte något förlag, så jag gjorde allting själv genom ett eget förlag. Det blir ett mycket större projekt då än annars, säger Liza Czarnecki.
Hon inspireras av författare som Fredrik Backman och Emelie Schepp, den sistnämnda fick hon till och med hjälp av under efterarbetet med "Teaterbarn".
– Jag skriver utifrån mina egna upplevelser, det som händer i min omgivning inspirerar mig väldigt mycket. Jag är en ganska driven person, det kan många störa sig på, men jag tror verkligen att allting går bara man vill det. Jag ville ha ett pågående projekt att arbeta med, sen kom insikten att, "det här måste jag ge ut", eftersom det är en berättelse som jag tycker är värd att berätta.
Sin första bok, "Flickan i 45:an", skrev Liza tillsammans med mamma Therese Czarnecki. De arbetar redan med en ny bok tillsammans, denna gång en deckare.
– Jag och mamma har en speciell relation, vi är väldigt nära varandra och tänker ganska lika. Hade vi inte gjort det så hade det blivit svårt, vi sitter tillsammans och brainstormar för att få fram en ram. Mamma och jag bollar idéer och så skriver vi utifrån det, säger Liza Czarnecki.
Boken bara blev, så beskriver Liza själv den. Den springer ur hennes egna upplevelser och passion för att skriva, med en skarp blick granskar hon bokomslaget och ler.
– Nu känns det som att jag håller i två år av tid i mina händer, säger Liza Czarnecki och ler.