Stångebrofältet är en historiskt dramatisk plats. Här stod den 25 september 1598 slaget om både kungamakt och religion. På ena sidan protestanterna under ledning av Hertig Karl, sedermera Karl IX. På den andra sidan katolikerna under polsk-svenske kungen Sigismund. Uppåt 20 000 man beräknas ha deltagit i striderna. Hertig Karl vann och man kan säga att den sista och slutgiltiga kampen mellan katolicism och protestantism i Sverige stod i Linköping.
År 1898 restes ett klassiskt minnesmonument i sten på östra sidan av Stångån. En bronsplatta är fäst med den magnifika och tidstypiska texten: ”Minne af slaget vid Stångebro D 25 sept 1598 Fäderneärvd frihet och evangelisk luthersk tro räddades för Sveriges folk”.
Längre upp på krönet finns ett stort konstverk rest år 1998. Kommunen gav i uppdrag åt konstnären Peter Menzel att skapa ett 400-årsminne. En mycket blygsam summa på 35 000 kronor avsattes. Med heroiska insatser av både konstnär och byggläraren Tore Allert med elever på Anders Ljungstedts byggprogram skapades detta imponerande verk med titeln ”Slaget”.
Det är ett symboliskt verk. Två härar som står mot varandra gestaltas med de två enorma och böjda, sköldliknande betongblocken med vertikala järnbalkar. Kraften och brutaliteten i ett inbördeskrig uttrycks därför mycket effektivt både via formspråket och råheten i själva materialen.
Längre nerströms i Stångån vid Tekniska Verken finns fyra ytterligare sevärda konstverk på samma tema. I samband med bolagets flytt från Hamngatan i början av 1990-talet anslog styrelsen medel för konstnärlig gestaltning på initiativ av Christer Setterdahl. På höga, klassiska pelare uppförde 1993 fyra ansedda konstnärer sina verk. Ett smart grepp var att använda betongkolonner som bas så konstverken blev både ståtligare och större.
Konstnärer och titlar enligt följande:
Hans Björn: ”Aquamilen från Ydre möter Luthers katekes”, kopparrelief.
Tommy Östmar: ”Upprorsmannen”, brons.
Kajsa Mattas: ”Änkorna”, betong och järn.
Åke Pallarp: ”Karl IX med Vasakärven besegrar Sigismund, den polske örnen”, brons.
Som en anekdot i sammanhanget kan nämnas att Tommy Östmar möjligen blandade bort korten. ”Upprorsmannen” i fråga torde syfta på Nils Dacke som dog redan 1543 - eller Engelbrekt, död 1436. Båda kan knappast ha deltagit i slaget vad vi vet. Men lite konstnärlig frihet kan krydda intresset för egen historieforskning.