"Det blev ett kärt återseende när skuggcirkelns tanter träffades för att diskutera Sjöwall & Wahlöös ”Roseanna”. Några av oss hade gamla pocketböcker och missade Henning Mankells förord , men annars har uppenbarligen ingenting ändrats från ursprungsmanuset.
Nästan alla gillade återträffen med Martin Beck även om vi tyckte att han var ovanligt trist och tråkig i denna den första i serien om honom och hans poliskompisar. Hans trista äktenskap var inte heller kul att läsa om men vi som kände honom väl kunde berätta att allt löser sig så småningom.
Vi är mycket nyfikna på att få veta hur nutida ungdomar upplever den här bokens långsamma, ibland tröstlösa polisarbete så fjärran från hur det framställs i moderna deckare där handlingen snabbt förs framåt på varenda boksida. I Roseanna tar det en evighet innan mordoffret är identifierat och när man väl vet vem hon är följer veckor av brevväxling med amerikanska kollegor.
De många passagerarna och besättningsmännen ska kontaktas per telefon och alla finns inte i Stockholm eller Sverige i övrigt utan måste sökas utomlands. Några DNA-prov eller andra mer påtagliga spår har man inte heller att förlita sig till…
Att miljöbeskrivningarna längs Göta kanal känns igen är förstås ett extra plus just i vår grupp. En studerade i Stockholm under en period och känner igen varenda gata i boken, andra bodde i Ljungsbro på den tiden de stora kanalbåtarna lastade med dollarturister passerade . Då var stränderna kantade med nyfikna åskådare.
De flesta av oss har som nämnts kommit ikontakt med Martin Beck och hans poliser tidigare men en i gruppen hade inte läst boken förut och tyckte att den var ganska långtråkig och lämnade henne oberörd. De flesta tyckte att boken var lätt att läsa och faktiskt också stundtals spännande trots det långsamma tempot. En och annan kommer säkert att läsa övriga Sjöwall/Wahlöö-böcker för att få veta hur det går för Martin Beck och de andra och kanske tycker filmerna upp igen på någon TV-kanal. I så fall ser vi gärna om dem.
Sammanfattat av: