Pop
Warner
När sommarens singel ”Bara få va mig själv” släpptes överträffade hon sig själv. Låten ledde in Laleh mot något större än hon varit i närheten av tidigare. Och det kändes helt naturligt att hon skulle ge sig ut på en turné modell större under hösten.
”Kristaller” är Lalehs sjätte skiva. ”Bara få va mig själv” inleder den och därefter följer tre låtar som var för sig skulle fungera mer än väl som singlar för att bära upp ett helt album. ”Aldrig bli som förr”, titelspåret och ”Behåll ditt huvud”. Samtliga är som gjorda för att framföras live under den stora höstturnén.
Laleh har under hela sin karriär varit en mästare på att göra album som spretat åt många håll, men de har ändå gjort det på ett sätt som bara känts naturligt. Och helt i harmoni med Lalehs uppenbarelse.
Det mest uppenbara inslaget har varit blandningen av svenska och engelska (och ibland en gnutta persiska), som funnits med sedan den självbetitlade debuten 2005.
”Kristaller” är inget undantag. Efter den inledande kvartetten börjar det hända saker med ”Ge tillbaks det du tagit”. På många sätt är det en fortsättning i rakt nedstigande led från ”Snö”. Här visar Laleh verkligen prov på sin förmåga att också skriva filmiska låtar som drar åt det symfoniska hållet. Inte för att hon har gjort särskilt mycket förutsägbart tidigare, men att det blir mer filmmusik i framtiden torde inte vara helt otroligt.
Därefter är det dags för albumets avslutande, engelska del. Passande nog inleds den med ”Welcome”, som inte bara markerar att nästa del har börjat, men också tycks vara skriven för att passa som inledningsnummer på Lalehs konserter. Förutom temat i texten så har den en förebådande kvalitet, som stämningsfullt sätter tonen för fortsättningen.
Två av de engelskspråkiga låtarna, ”Work” och ”Bark less”, är rena uppvisningar i Lalehs låtskrivarkonst. På senare år har hon börjat göra sig ett namn som låtskrivare åt andra, och bägge låtarna skulle stå sig perfekt på vilken världsstjärnas album som helst. Dock är det något som saknas. Laleh har under så lång tid odlat sin egen lilla plätt på musikscenen, och gjort den till en fristad för egensinnigheter.
Men på de här låtarna är det som att hon försvinner bakom låtarnas briljans. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket Laleh kvar för att det ska kännas lika unikt som det i stort sett alltid gjort.
Sammanfattningsvis är ”Kristaller” en spretig skiva. Men tack vare att det är just Laleh så fungerar det riktigt bra.