Pop
Razzia
Weeping Willows har en riktigt fin tradition av att inleda sina skivor med låtar så starka att det varit rent bedövande. "While I'm still strong" och "Stairs" är två av dem, där har bandet fått till en mästerlig kombination av vemod och melodier. Det har varit svårt att förstå vart skivorna ska ta vägen efter det.
"Tomorrow became today" inleds av en låt med samma titel. Det är fyra minuter som sätter tonen perfekt för skivan. Stråkar ackompanjerar Magnus Carlssons stämma som sjunger om olycklig kärlek. Det mesta är som vanligt, med andra ord. Den når dock inte de svindlande höjder som bandets tradition bjuder. Nu är det "bara" bra.
Weeping Willows har i mer än två decennier gett världen musik försänkt i sorg och dysterhet. Det har samtidigt varit så vackert att de skapat något väldigt unikt, och på den här skivan inmutar de sin plats än tydligare. Magnus Carlssons röst är som alltid det centrala. Han visar på "Tomorrow became today" att han fortfarande är i högform. Det finns få som är i närheten av samma perektion när det gäller att uttrycka vemod.
Musikaliskt sitter allting perfekt. Weeping Willows verkar inkapabla att göra något som inte känns helgjutet. Stråkarna är framträdande, och bildar ett vackert lager som lyfter skivan. Låtmässigt finns inga svaga punkter. "My love is not blind" är den melodi som kommer närmast de skyhöga toppar som bandet tidigare emellanåt nått. Den är också fullt logiskt den första singeln från skivan.
Som helhet saknas det riktigt avgrundsdjupa mörkret. Istället tränger det positiva fram mer än vad vi är vana vid, det finns till och med riktigt glada stunder. "Wait for love to grow" är rent av uppsluppen med en hoppfull ton, men den låten är i minoritet. Tack och lov, ska tilläggas. Weeping Willows ska inte vara ett band som lyssnaren blir för glad av. Sedan är ljudbilden luftigare och mindre mättad än tidigare. Så är du helt emot vemod går det ändå inte längre att helt förkasta Weeping Willows.
Det är så klart alltid trevligt när låtar är så bra att de golvar lyssnaren. Men att inledande "Tomorrow became today", som sagt, inte riktigt gör det är inget större problem. Flera av Weeping Willows tidigare alster har lidit av att mycket av det som kommit efter det där monstret till inledningslåt inte hållit samma klass. Skivorna har därför känts ojämna. "Tomorrow became today" har en bättre helhet. Den skyhöga toppen saknas, men det gör samtidigt att helheten inte skuggas.