Ett universum med sina egna regler

Betyg 4. The Radio Dept: Running out of love

Duo. Johan Duncanson och Martin Carlberg i The Radio Dept. En första upplaga av bandet bildades i Lund 1995. Sedan dess har medlemmarna skiftat, men Duncanson har varit med från början.  Det nya albumet är gruppens fjärde.

Duo. Johan Duncanson och Martin Carlberg i The Radio Dept. En första upplaga av bandet bildades i Lund 1995. Sedan dess har medlemmarna skiftat, men Duncanson har varit med från början. Det nya albumet är gruppens fjärde.

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Skivrecension2016-10-21 06:00

Pop

Labrador

Hela sex år har passerat sedan The Radio Dept släppte senaste skivan ”Clinging to a scheme”. Det skulle ha varit kröningen på det genombrott som lurat runt hörnet under slutet av 00-talet, men som aldrig riktigt ville visa sig fullt ut.

Bandet följde i och för sig upp med en lång turné, men så mycket mer än så blev det inte. Vad som i stället hände var diverse strul med skivbolag och tystnad.

Därför var det extra efterlängtat när The Radio Dept släppte singeln ”Swedish guns” i slutet av sommaren. Det riktigt kändes att bandet hade en viktig plats att fylla.

Samtidigt var det tydligt att ett skifte hade skett. Tidigare har The Radio Dept låtit som ett relativt traditionellt indieband, om än med något fler elektroniska inslag. Nu var ljudbilden klart annorlunda och de elektroniska inslagen fick blomma ut i full prakt. Textmässigt var det också en tydlig brytning med det tydliga antivapen-temat.

”Running out of love” inleds med den 80-tals- och Don Henley-doftande ­”Sloboda Narudo”, ett trevligt stycke som för in lyssnaren i skivan. Över ­huvud ­taget är årets version av The Radio Dept väl förankrad i 80-talet. Det ­mesta på skivan hade lika gärna kunnat finnas med på valfri brittisk popskiva från 1983, ­eftersom det mesta är mörkare och skitigare än inledningen. Många gånger fram­kallar skivan känslan av att stå på en regnig perrong och vara riktigt nere av olycklig eller brusten kärlek.

Stundtals är 80-talet så närvarande att det känns helt osannolikt att ”Running out of love” faktiskt släpps år 2016. Samtidigt blir musiken aldrig daterad. Ljudbilden har tillräckligt mycket av en modern touch för att det ändå ska fungera. Viss lounge-house känsla infinner sig ibland, och det är inte helt otroligt att – regnvibbarna till trots – skivan skulle fungera riktigt bra en däst eftermiddag på en bar i valfri sydeuropeisk strandstad. Låten ”Occupied” är ett lysande exempel på det.

Låter det splittrat? Ja, ­kanske. Men samtidigt är ”Running out of love” en så pass bra skiva att den gott kan få ha sitt eget lilla universum med sina egna regler. The Radio Dept visar verkligen vägen för hur pop kan låta. Det är förmodligen inte den mest lättillgängliga skiva du kommer att lyssna på i år, men det kan vara en av de bättre.

Det enda som saknas är den där självklart ­lysande hitsingeln. ”Swedish guns” kom en bit på väg (och växer vartefter) men det är långt ifrån tillräckligt. ­Risken finns att det breda genombrottet fortfarande ligger en bit bort.

Bäst just nu

Conor Oberst: ”Next of kin” (albumspår). Jaha, det var bara för alla andra som håller på med finstämd ­gitarrpop att gå hem igen. Conor är fortfarande oslagbar.

Lady Gaga: ”Million ­reasons” (singel). Den ­perfekta popen finns kvar, men något Courtney Love-artat tycks ha letat sig in här någonstans. Vilket är helt lysande.

Erik Lundin: ”Det ba blev så” (singel). Nej, än så länge ligger det första sned­steget långt borta. Erik Lundin fortsätter att övertyga.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!