Elsie Johansson tar emot en trappa upp i Lili Stenmarks hus. Ryggen bråkar med henne, 86 år fyllda, så hon springer inte i trappor hur som helst.
– Jag har ett yngre jag som vill mycket men ett yttre skal som inte går i samma takt.
Men nu till boken, "Riktiga Elsie". När man läser den känner man författarens vånda.
– Ja, den skrevs under väldigt mycket vånda. Jag skriver ju om mig själv. Det är min sanning det handlar om. Jag vill inte hänga ut andra. Det är en balansgång mellan ärlighet och hänsyn.
Det tog ungefär ett år att skriva boken.
– Det är inte så lång tid kan tyckas men jag har ändrat och tvekat.
Hon berättar att en välrenommerad journalist erbjöd sig att skriva biografin. Men Elsie tackade nej.
– Det är ingen annan som kan skriva om mitt liv.
Hon är noga med att lyfta fram att boken just är berättelsen om vägen till ett författarskap. Elsie menar sig vara född till författare. Hon säger att det är något i hennes gener. Hon har skrivit sedan hon lärde sig plita i skolan.
– Men jag var inte uppbackad hemifrån.
Och inte heller i sitt numera avslutade äktenskap fann hon något stöd, tvärt om.
– Så vägen har varit stenig, backig och besvärlig.
Det är både ett stycke kvinnohistoria och en ett tidsdokument hon skrivit. Och som sådant har berättelsen ett berättigande, tycker hon.
Elsie debuterade som 48-åring. Men hon sörjer inte att det kom att dröja så länge.
– Jag var färdig då, färdig med mitt språk och mina erfarenheter.
Man skulle kanske kunna tro att hon hade ett lager av dagböcker att gå tillbaka till, när hon ska skriva om sitt liv. Så är det inte.
– Jag har verkligen levt i ett nu och inte brytt mig om att skriva upp saker.
Däremot har hon ett bildminne och sinne för detaljer. Det har hon nytta av.
Vi pratar om vad hon vill som författare. Elsie säger att hon skriver för att förstå livet, sig själv och andra.
– Ingen ska dömas ohörd. Det är lätt att slänga ur sig åsikter och omdömen om andra människor. Men du har inte en aning om vad han eller hon varit med om. Jag vill förstå orsak och se sammanhang.
Hon skrev "Riktiga Elsie" också för att upprätta sin egen pappa. En stolt och obstinat person med ett hetsigt humör, för att citera boken.
– Han var misskänd och oälskad av min mamma. Jag ville upprätta honom. Han var rekorderlig och ömsint mot djur och växter,
Elsies pappa gjorde hennes mamma med barn när hon blott var 16 år gammal. Det blev aldrig ett lyckligt äktenskap.
Men Elsie själv säger i detta nu att hon aldrig har haft det så bra som nu. Om hon kommer att skriva fler böcker vet hon inte. Men däremot vet hon vilka av sina böcker hon tycker bäst om. Den första, "Brorsan hade en vevgrammofon" och den senaste.
– I den första är jag helt omedveten om litterära värden. Jag skriver ur mitt hjärtas djup. I den senast vågar jag vara mig själv rakt av.
Titeln "Riktiga Elsie" kommer från det där brevet hon fick från Astrid Lindgren. Elsie svarade och undrade om Det var "den riktiga" Astrid Lindgren. Och det var det.
Elsie har varit orolig för att man när boken kom skulle lägga för stor vikt vid det. Att folk ska tro att hon använder sig av Astrid Lindgren. För Astrid har inte varit betydelsefull för hennes eget författande.
– Men Astrid Lindgren-sällskapet har bara uttryckt sin stora glädje över det, säger Elsie, riktiga Elsie.