”Framställ mig inte som ett offer! Jag mår bra nu och är inte kontrollerad av någon, men jag är orolig för Sverige”, säger hon.
Maria Rashidi vill berätta om sitt liv för att skapa förståelse för hur hedersrelaterat våld ser ut och varför det ökar i Sverige:
”Den 19 december 1997 dog Maria Rashidi. Nu är jag en annan kvinna. Min frihet kostade mig mitt utseende, men jag väljer att gå från erfarenhet till handling för Sverige ser radikalt annorlunda ut i dag än för tjugo år sedan. Då såg jag inga småflickor i slöja. När jag kom till Rinkeby var det en fri förort. Idag patrullerar skäggförsedda män runt och uppmanar: ”Täck dig, syster.” Förstår ni allvaret?” utbrister Rashidi och kisar ut över publiken. Hon har svårt att se och måste ledsagas vid resor.
Rashidi växte upp i Iran i en sekulariserad familj. Efter den iranska revolutionen blev maken alltmer religiös. Under kriget mellan Iran och Irak flydde Maria och barnen till Sverige. När hennes man återförenades med familjen i Stockholm kunde han inte acceptera hennes västerländska liv med självständighet och utsatte henne för ständig fysisk och psykisk misshandel. Hon separerade från honom och miste umgänget med sina tre barn. När åttaåriga dottern vädjar till henne att möta pappan, faller hon till föga. När hon vägrar återvända hem säger han att ”hon kommer att ånga sig”. På vägen hem möter hon en ung man som frågar vad klockan är. Ögonblicket efter erfar hon en fruktansvärd smärta och känslan av att ansiktet ”rinner av”. Han har kastat saltsyra i hennes ansikte.
Rashidi fortsätter:
”Det här är effektiv hederskontroll. Skönheten är varje muslimsk kvinnas kapital, ja hela släktens. Min man fick mig inte tillbaka och då ska ingen annan man ha mig. En kvinna med mitt ansikte är en kvinna utan värde.”
Rashidi varnar för den ökade islamifieringen i Sverige:
”Kulturrelativismen är farlig. Man kan inte säga ’så är det i de här kulturerna’. Sverige är sekulariserat och vi har flytt hit undan religiöst förtryck. Då måste vi agera när männen bryter mot mänskliga rättigheter.”
På min sista fråga hur vi kan gå tillväga, svarar Rashidi: ”Förbjud slöjan innan arton års ålder och förbjud alla religiösa symboler i skolan. Bearbeta folket på SFI (svenska för invandrare).”
Rashidi slänger ut en brandfackla när hon avslutar med att citera sin väninna: ”Hur ska jag kunna lära mig svenska när min lärare och mina klasskamrater talar arabiska och det finns bönerum på skolan?”