Det var under en promenad i ett skogsområde som Pontus Andersson tillsammans med sin sambo passade en tom marktomt med utsikt över Glan och sa till varandra att här skulle man bygga ett hus.
Drygt fem år senare är den vackra utsikten densamma. Skillnaden är att man nu kan se den från panoramafönsterna på en 172 kvadratmeter stor trävilla.
– Vi hade precis blivit lurade på en hyreslägenhet och övervägde att köpa en lägenhet i stället, säger Pontus Andersson.
Men de planerna skulle komma att slopas.
– Vi hörde i stället av oss till markägaren och frågade om vi fick köpa tomten. Det fick vi, säger Pontus Andersson.
Så där stod de, med tomten som de inte hade letat efter. De började bygga ett gästhus som de skulle bo tills de var klara med studierna.
– Men vi kände att gästhuset inte gjorde tomten rättvisa alls. Det är så otroligt fint här, så då sa vi till varandra "vi gör det här ordentligt", säger Pontus Andersson.
I stället för att bygga ett helt nytt hus så blev ambitionen att bygga ut det redan befintliga gästhuset. De kontaktade en arkitekt och bilden av hur deras hem skulle kunna komma att se ut började växa fram.
– Vi sa att vi ville ha ett hus som ser naturligt ut, som smälter in i skogen. Det ska kännas som att det skulle ha stått här hela tiden, säger Pontus Andersson.
Grunden var på plats i december i fjol. Sedan dess har det varit ett hårt arbete för Pontus och de andra som hjälper till.
Vilka är ni som är här och bygger?
– Vi får otroligt mycket hjälp av vänner och familj men för det mesta så är det jag, min svärfar och min bror Hampus, säger Pontus Andersson.
Är någon av er snickare?
– Nej, Pontus jobbar som projektledare inom VVS och jag driftsätter och programmerar larm. Anders, Pontus svärfar, jobbar däremot ibland åt en snickare, Stefan, säger Hampus Andersson.
– Vi anlitade Stefan som hjälpte oss att resa huset. Ursprungstanken var att vi enbart skulle färdigställa invändigt själva men på grund av budgeten så blev det tidigare än vi tänkte oss, säger Pontus Andersson.
Hampus Andersson beskriver att det varit tunga perioder där det gick lång tid innan man såg att det hände någonting. En av deras drivkrafter har varit att se resultat.
– När man började se stora skillnader och liksom se huset växa fram, då blir man ju taggad, säger Hampus Andersson.
Hur dyrt är det?
– Alltså, för mig är det ju jättedyrt. Men det finns säkert de som tycker att det är småpengar, säger Pontus Andersson.
Ja, för inom några månader förväntas huset vara klart, och det beror inte bara på deras egna målsättning. I höst kommer nämligen bröderna att synas i tv-rutan när de deltar i programmet Grand Designs.
– Det var via vår arkitekt. Han ringde oss då han hade fått en förfrågan från dem om att vara med i säsong sex. Vi var väldigt osäkra på om vi ville vara med men i slutändan så gick platsen ändå till någon annan, säger Pontus Andersson.
– Sen gick det väl ungefär två månader när de ringde och sa att de hade ett avhopp i säsong fyra och frågade om vi ville vara. Då tackade vi ja, fortsätter han.
Bara några dagar senare var ett filmteam på plats för att sätta igång.
Hur har det varit att ha folk här som filmar?
– Det har varit blandat. Första intervjun var nervöst, men nu är det bara kul, säger Hampus Andersson.
– Första gången de var här och filmade var det kaos, men det släpper ju, instämmer Pontus Andersson.
Bröderna säger att filmandet tar tid.
– Det blir egentligen inte jättemycket jobb när de är här och filmar. Vi skulle regla upp en passage och det tog ju en hel dag liksom, för att man skulle få med alla vinklar och det skulle bli bra på kamera.
Varför var ni osäkra först?
– Vi kände nog till en början att det var malplacerat att vi skulle vara med på tv, man har svårt att se sig själv så, säger Pontus Andersson.
Vad fick er att ändra er?
– Man kommer ju inte göra någonting liknande igen. Det är inte alla som får den här frågan, så det var nog det vi gick på, säger Pontus Andersson.
Motivationen att fortsätta känns uppenbar för Pontus Andersson, snart kommer han kunna bo i det stora huset intill Glan. Men alla de timmar som hans bror lagt ner här, var de också självklara?
Hampus Andersson ser förvånad ut. Svaret är givet.
– Självklart, han är ju min familj, säger Hampus Andersson.