Byrån mot diskriminering i Östergötland startades som ideell förening med bara frivilliga krafter 1999. Nu har den statligt stöd och sex anställda, varav en jurist, berättar administratören Asima Skopo.
Varje tisdag finns hon eller byråns informatör på plats i Skäggetorp. Numera har byrån avtal med tre kommuner; Linköping, Norrköping och Finspång. Byråns verksamhet vilar på tre ben: Gratis juridisk rådgivning, information och förebyggande samt opinionsbildning.
Vem som helst kan anmäla sitt fall till byrån och Byrån har tystnadsplikt.
– Vi jobbar utifrån diskrimineringslagen som skyddar 7 diskrimineringsgrunder: etnicitet, religion, kön, sexuell läggning, ålder, funktionsnedsättning och könsöverskridande identitet och uttryck, säger Asima Skopo.
Om anmälarens berättelse inte går under någon av diskrimineringsgrunderna slussar byrån anmälaren vidare till rätt instans.
– Men om det är ett fall av diskriminering så tar vår jurist upp det, säger Asima Skopo. Det första juristen gör är att lyssna på vad anmälaren vill och göra en utredning för att bedöma om det är diskriminering. Sedan kontaktar juristen den andra parten och försöka medla. Ofta räcker med det. Nästan alla våra ärenden löser vi lokalt och regionalt men i vissa fall vill anmälaren att vi lämnar dem vidare till Diskrimineringsombudsmannen och då gör vi det.
Förra året hade byrån 40 diskrimineringsärenden i Linköping. De flesta gällde etnicitet, men det fanns också fall av sexuella trakasserier och diskriminering på grund av funktionsnedsättning.
– De flesta som kommer till oss vill bara ha en ursäkt. Det är nummer ett. En del vill också ha någon form av skadestånd och det kan vi hantera här när det gäller summor upp till 22 000 kronor. Annars lämnar vi ärendet till Diskrimineringsombudsmannen.
Intressant att en ursäkt känns viktigast. Varför är det så, tror du?
– Jo, de tänker att det här som har hänt mig ska inte hända mig igen och inte hända andra heller. Därför betyder en ursäkt mycket för den diskriminerade. För att hindra upprepning.