Med föreställningen "Queen of fucking everything - SOLO", som legat i karantän sedan våren 2020, har Jonas Gardell aktiverat sin scenpersona igen för en lång turné runt landet. Dessutom är han aktuell med nya hyllade romanen "Ett lyckligare år". Det är helt enkelt mycket Jonas Gardell just nu.
– Jag hade lovat mig själv att aldrig mer krocka med två stora saker samtidigt men pandemin ställde till det där och det är ju faktiskt inte så många veckor sen alla trodde att restriktionerna skulle vara hela hösten.
– Romanen har jag jobbat med i fem år och den skulle egentligen inte varit färdig nu men när pandemin kom hade jag ingenting annat att göra än att skriva den. Plötsligt hade jag all tid i världen. Jag kör alltid växelbruk mellan scen och skrivande så där har jag en fördel jämfört med många andra, säger han.
Turnén rullade igång igen 1 oktober och till våra breddgrader kommer han på söndag 10 oktober (De Geerhallen) och 14 januari är det Linköpings tur (Konsert & Kongress).
– Jag gör ju i regel mina föreställningar över fem säsonger och i tre länder så de är inte så tidsbundna. Jag har faktiskt bara bytt ut ett enda skämt och det var om Horace Engdahl. Jag menar, hur aktuellt känns ett skämt om Horace idag. Men tack och lov så finns det nya galningar så Horace fick bli Soran Ismail istället.
– Just nu vill jag bara komma ut och spela. Det är ju helt fantastiskt att så många faktiskt behållit sina biljetter i nästan två år och fortfarande vill komma. Det som gör människan till människa är just det att vi har en förmåga att komma tillsammans, skratta tillsammans och få berätta historier för varandra. Det är det som gör människan försvarbar. Det är vad som gör oss unika.
Jonas Gardell har varit en av de mest högljudda kritikerna när det gäller hur publikrestriktionerna under pandemin drabbat kulturen. På ett orättvist sätt, menar han.
– Jag klarar mig alltid. Min kritik mot restriktionerna har hela tiden handlat om stöd till tekniker, dansare och musiker. Det märks också nu när jag får åka utan min tekniker sedan många år. Han har sadlat om och jobbar på båtfirma istället. Det är många som har jätteproblem att få tag i folk nu när restriktionerna släpper, säger han.
I sin nya roman "Ett lyckligare år" har Gardell bestämt sig för att skriva den oskrivna historiens historia. Om verkligheten som homosexuell i både 1800-talets och 1970-talets Sverige.
– Det är under en väldigt kort tid som vi ens förstått att våra historier är värda att berätta. Vi har raderats ur historien men vi har också raderat oss själva eftersom förutsättningen för vår existens har varit att vi är dolda. Det jag gör nu är att skriva in oss i historien igen. Det är en livsnödvändig historia som nu berättas och det är jag väldigt stolt över.
– Jag gör alltid himla mycket research. Det börjar alltid som en personlig kunskapsbrist hos mig. De lesbiska kvinnor jag också lyfter fram i boken har ju inte ens historikerna vetat om att de fanns. Jag hittade dem och intervjuade dem. Om jag får leva så ska det bli en bok till om dem.
Men först alltså turnén.
– Jag har hållit på i snart 40 år. Jag har en relation till varje stad och en publik som följt mig. Jag har varit i den minsta källarklubben och det sämsta hotellet till de stora arenorna och konserthusen. Jag har varit överallt, säger Jonas Gardell.