Så var julen här igen. I det koncept som Julgalan erbjuder kan man äta ett traditionellt julbord innan musiken börjar. Eller avstå från maten och bara lyssna på artisterna. Den som letar efter julmusik bör dock gå någon annanstans.
Men även om Julgalan inte levererar den stämningsskapande musik som hör högtiden till, fick vi en fartfylld och tajt stund med några av våra mest omtyckta och erfarna artister.
Mellan maten och scenframträdandet hade Peter Settman och David Hellenius uppdraget att flytta publikens fokus från de sista smulorna av Janssons och ischoklad till showen. Och även om kvällen förgåtts av ett visst biljettstrul var humöret på topp bland dem som kvällens konferencierer gick runt och småpratade med. Visst hamnade många av snabbvitsarna under bältet, men sådant har man överseende med när man ätit sig igenom ett julbord med allt vad det innehåller.
Lena Philipsson öppnade scenshowen tätt följd av Petra Marklund. Lasse Berghagen bjöd oss att sjunga med i ”En kväll i juni” – och som vi sjöng. Och jag vågar satsa på att både Ebbot och Timbuktu blivit folkkära tack vare TV-programmet ”Så mycket bättre”. För att inte tala om Magnus Uggla. Den duktiga orkestern hann inte spela mer än tre fyra toner på inledningen till ”Jag och min far” innan jublet bröt ut. Ugglas tolkning av Olle Ljungströms fina låt har verkligen letat sig in i våra hjärtan. Och Uggla själv har släppt på garden och spätt ut sin kaxighet med en rejäl nypa värme och kärlek och blir tack vare det så himla mycket bättre. Den publikkontakt han skapade där och då gick nästan att ta på.
På onsdag publicerar Corren listan med julkonserter. Mejla dina tips till evenemang@corren.se