Tyllkjolarna vippar i kulisserna. En av dessa sitter på dansaren Matilda Larsson som värmer upp inför rollen som Askungen. Hon trängs med Östgötabandet, andra dansare, rekvisita och skådespelare från andra ensembler som ska ut på andra scener – samtidigt.
– Askungen är inte riktigt den man förväntar sig, avslöjar Matilda.
Linköpingsbaserade Folke Dansteaters föreställning ”Styvsystrarna – i skuggan av Askungen” har premiär i april. Men ScenGalejs publik får ett smakprov.
– Vi använder ofta myter och sagor, men hittar nya vägar. Askungen är en mansgrisig saga om skönhet och ideal, ont och gott, som vi har vänt på. Vi gör ett skilsmässodrama utifrån styvsystrarnas perspektiv, berättar Gustav Udd, visuellt ansvarig för produktionen som görs tillsammans med Östgötabandet.
ScenGalej fyller varje vrå av Dynamo under vårt besök. Alla scener, men också repsalar. Totalt ges 19 föreställningar och smakprov ur fem kommande produktioner.
– Tanken är att visa utbudet och ge en bild av hur brett scenkonst idag är med dans, cirkus, musik och teater, säger Lotta Arildsson, på Kultur- och fritidskontoret.
Stora salen har förvandlats till tummelyta för de 250 deltagarna. Där sker möten mellan kulturproducenter och kulturombud, kultursekreterare och personal från skolor och förskolor som köper in föreställningar.
– Minglet är viktigt för att knyta kontakter och få idéer av varandra kring till exempel hur Skapande skola-pengar används. Där kan man också ställa praktiska frågor om vilken yta föreställningar kräver, eller om workshops som kan följa med, säger Lotta Arildsson.
I vimlet finns Hanna Gruffman, kulturchef i Motala, där man har en garanti för att barn 3–15 år ska få uppleva scenkonst.
– Man måste se det man visar, så att det blir bra. Det känns väldigt viktigt. Man kan inte bara leta i en katalog och välja på måfå, säger Hanna Gruffman, som tidigare var en drivande kraft i Norrköping för att göra ScenGalej större än den tidigare utbudsdagen.
Bland de östgötska grupperna finns exempel Svartå Soffteater från Mjölby, Teater Imba från Linköping och Teater Pelikanen i Norrköping. Men vissa grupper har åkt långt för att få visa upp sig. Från Stockholm kommer Pygméteatern med sin ”Har du hört att Rosie har bitit i gräset?”, baserad på Pernilla Stalfelts uppmärksammade ”Dödenboken”.
– Vi fick jättefin respons. En kvinna kom fram till mig efteråt och sa: ”Min mormor dog när jag var liten, men jag fick aldrig riktigt sörja. Jag hade behövt den här när jag var liten”, berättar skådespelaren David Mjönes.
Pygméteaterns producent Sonja De Vreeze öser beröm över arrangemanget som sådant.
– Det är helt suveränt, säger hon. Det är en bra mötesplats, allt fungerar smidigt och här visas hela föreställningar. På tio minuter hinner man inte göra en teaterpjäs rättvisa.
