Motvind uppträder 1974.
Det är lätt att idealisera och romantisera det gamla folkhemmet och lika enkelt att glömma bort att det svenska klassamhället var högst levande även på den tiden. En sådan sak som att tjejer från fattigare familjer i mitten av 1970-talet gick omkring med toalettpapper och pappershanddukar i trosorna för att de inte hade råd med mensskydd fick Jack McGuinness att bli fly förbannad över orättvisorna. Det inspirerade honom att skriva låten “Känn dej lurad”. Den finns med på debutalbumet “Känn dej blåst!” från 1976 som också innehåller hitlåtar som “Anna” och “Stenhårda Kalle”.'
Jack McGuinness föddes som Juris Salmins 1953 och växte upp i en av arbetarlängorna på Hisingen i Göteborg. I februari 1917 demonstrerade hans farfar utanför Vinterpalatset i Sankt Petersburg tillsammans med andra arbetare mot svälten i Ryssland. Han dödades i korseld mellan bolsjeviker och den ryska tsarens livgarde. Pappan, en fartygsplåtslagare och “elak jävel”, flydde från Lettland 1941 när Nazityskland belägrat landet och tog sig till Göteborg. Mamman, en dubbeljobbande städerska med krummad rygg, sjöng hon gamla sorgliga skillingtryck för sin son medan hon stod vi spisen.
– Musikbranschen kan vara både smutsig och brutal, den kan jag egentligen vara utan. Det är min nu 98-åriga mammas röst som ger mig inspiration att vilja uttrycka mig med musik. Jag visste att morsan rengjort tusentals golv under fötterna på de politiker som gärna snackade högt och brett om vanligt folk utan att ha en aning om hur det var att skura bort skiten under fötterna på dem, säger Jack McGuinness.
Motvind bildades av en slump sommaren 1974 när han mötte Göran Ekstrand som stod och sålde tidningen Ungkommunisten utanför Systembolagets butik på Vårväderstorget i Biskopsgården.
– Jag både drack för mycket och var bostadslös. Den dagen var jag bakfull och kände hur det bankade inne i skallen när den där snubben gapade högre än jag hört någon göra tidigare. Jag bad honom att köpa ut en flaska whiskey åt mig i stället för att skrika och vifta med tidningar. Han gick med på det om jag hängde med på fest hos hans kollektiv. Som alla bra fester slutade den kvällen i köket där jag och Göran plötsligt satt med varsin gitarr. Vi testade lite låtar och upptäckte att det var något som drog oss till varann. Det hände något unikt.
Populära Motvind samlade 1976. Göran Ekstrand (sång),
Juris Salmins (gitarr och sång), Janne Brynstedt (gitarr), Krister Jacobsson (bas) ochLeif Mårtensson (trummor).
Göran Ekstrand var ett år äldre än Jack McGuinness och hade likt honom haft en tuff uppväxt. Han hade lämnat hemmet i Blackeberg i Stockholm redan som tonåring och sökt sig västerut. Till skillnad från sin yngre kamrat var han skolad i marxism, hade studerat filosofi på universitet och var så att säga “politiskt medveten”. Men de hade en gemensam vision att starta ett rockband med svenska texter som berättade om utanförskapets förlorare och vinnare. De samlade ett gäng musiker med liknande bakgrund. Det ”motvalsiga” bandnamnet kom Jack McGuinness på när han cyklade kraftigt försenad till replokalen efter en vild natt med sin flickvän som var på rymmen från sin mamma som inte gillade att hon umgicks med en ”rockmusiker, knarkare och kommunist”.
- Vi spelade rak rock’n’roll som handlade om hur vanligt enkelt folk hade det. Vi har hela tiden haft en stark klassmedvetenhet. Vi ville spela musik som gav upprättelse för de människor som fanns omkring oss när vi växte upp, de arbetare som fick stå med böjda huvuden och mössan i hand och tacka för småsmulor samtidigt som de slet ut sina kroppar.
Jack McGuinness uppträder med Motvind 1981.
Motvind fångades upp av det nystartade skivbolaget Nacksving som i proggrörelsens anda samlade vänsterpolitiska band från Göteborg, som Nationalteatern och Nynningen.
– Att vi musiker skulle äga vår egen musik och produktionsmedlen, tyckte vi lät schysst. Men i efterhand har vi förstått att Nacksving också ville ge ut oss för att vi det enda riktiga arbetarbandet, alla de andra grupperna bestod av akademiker och medelklassungar.
Motvind framför låten "Snacka går ju" 1981.
Motvinds låtar spelades flitigt i radio och det uppträdde ofta i tv. Redan året efter debutalbumet gjorde bandet musiken till Carin Mannheimers prisade tv-serie “Lära för livet” som skildrar tillvaron för elever på en högstadieskola i Göteborg. Varje avsnitt sågs av tre och en halv miljon svenskar och serien väckte debatt om situationen i den svenska skolan.
Jack McGuinness drar av ett solo under en spelning med Motvind 1982.
Samtidigt blev Motvind alltmer vilsna i den svenska proggrörelsen.
– Vi älskade amerikanska och brittiska populärkultur och inspirerats av rock- och popband som Deep Purple, Led Zeppelin, Kinks och Rolling Stones. Det uppskattades inte alltid av alla inom rörelsen som över tid blev alltmer politisk.
Motvind tillsammans med Teatergruppen Narren i samband med bandets medverkan i föreställningen "Falskspel med Triumf" 1978.
Jack McGuinness berättar om en galet lyckad spelning i Motala på 70-talet.
– När vi kom till stället visade det sig att det bara var fem personer i lokalen och det var arrangörerna själva. De var klädda näbbstövlar och palestinasjalar och serverade förstås ingen alkohol. “Det här går inte”, tänkte jag och tyckte mest synd om de fem unga entusiaster som skulle få svårt att betala oss efter konserten.
– Jag frågade arrangörerna om det fanns en gästlisa och så bad jag vår chaffiis att köra mig ner till raggarna vid korvkiosken i centrum.
– Jag gick fram till den mest högljudde av dem. Först ville han slåss och vrålade att det bara var ”en jävla massa tråkiga kommunister” där vi spelade. Jag tog fram flaskan jag hade i innerfickan och bjöd på en sup och sa åt honom att ta med polarna och lyssna på lite rock’n’roll. De lät sig efter många om och men övertalas. Vi skrev upp ett 70-tal namn på gästlista och det blev inte alls vad arrangörerna hade tänkt sig. De hade hoppats på en lugn kväll i stil med Mikael Wiehe eller liknande. Nästa år när vi kom tillbaka fanns det både proggare och raggare i publiken för att se oss framträda.
Med tiden kom det att bli allt fler spelningar på folkparkerna runt i Sverige och Motvind rörde sig bort från den borttynande proggrörelsen för att spela för “vanligt folk”. På sätt och vis kan bandets hårda och oresonliga rock också ses som en slags föregångare till punkmusiken som stod för dörren. Motvind uppträdde också mycket riktigt i Stockholm några kvällar före att de engelska punkpionjärerna Sex Pistols skulle skaka om den svenska huvudstaden 1977.
– Inget hotell ville ta emot dem så de sov i sin turnébuss utanför Glädjehuset på Holländaregatan. När jag lirat några låtar ser jag hur Johnny Rotten och Sid Vicious och de andra i Sex Pistols i publiken, en gåta för mig eftersom vi bara hade texter på svenska. Förmodligen kände de igen frenesin och uttrycket i vår musik som beskrev samma trasiga bakgrund de själva kom ifrån.
Efter debutalbumet spelade Motvind in ytterligare fem plattor och turnerade i tio år innan Jack McGuinness tog timeout på obestämd tid 1984 och bandet splittrades. Han utbildade sig och arbetade under många år både som konstruktör inom fordonsindustrin och senare som producent av film och animation runt om i världen. Just det långa avbrottet tror Jack McGuinness är det främsta skälet till att Motvind inte finns i yngre generationers medvetande på samma vis som grupper som Nationalteatern eller Hoola Bandoola Band.
– Vi lär inte bli inbjudna att vara med i “Så mycket bättre” precis.
Av och till har Motvind gjort spelningar och enskilda musiksläpp genom åren, men det var efter att de uppträdde för tusentals i publiken på festivalen Sweden Rock 2017 och fick fina recensioner som den riktiga nytändningen kom. Just nu spelar bandet in en helt ny skiva.
Så här ser Motvind ut i dag, Längst fram ser vi Jack McGuinness. Dan Helgesen (keyboards), Birger Löfman (trummor), John Lönnmyr (keyboards), Jack McGuiness (sång och gitarr), Ulf Jansson (gitarr) och Basberra Holmgren (bas).
Jack McGuinness bor numera i Västra Frölunda strax utanför Göteborg och brinner för att synliggöra klassperspektivet i svensk samhällsdebatt. Motvind har under senare år engagerat sig mot hedersvåld, men han understryker att Sveriges problem i dag i grund och botten beror på att politiker inte förstår det som händer i svenska förorter.
– När jag skrev låtar till den nya plattan hörde jag hur ungarna lekte och stojade på asfalten nedanför mitt fönster. De har förvisso mörkare hår än vad ungarna hade runt de gamla arbetarlängor förr, men de har samma skratt, tårar och funderingar som vi hade. Barnen är det viktigaste vi har och trots att det skrivs spaltmeter om gängvåld, skjutningar och psykisk ohälsa i förorterna är de flesta som bor här mer intresserade av att skapa bättre saker än att orsaka kaos och terror. Vi bjöd in några av de mindre barnen sjunga i kör till en låt på nya plattan.
Det har tagit lång tid innan Motvinds musikkatalog började strömmas musiktjänsterna, men redan har de fått hundratusentals lyssningar.
– Jag var länge emot streaming och tyckte att ersättningen för strömmade låtar var för låg. Men vartefter har jag förstått att det är just antalet streams som dagens konsertarrangörer tittar på när de bokar artister, de skiter i hur många plattor du sålde på 70- och 80-talet.
På Spotify hittar vi nu “Slaget vid Stångebro”, en så kallad bootleg-inspelning som gjordes på Folkets Park i Linköping 1980. En kille lyckades smita förbi vakterna med en bandspelare. När bandet sedan fick reda på det tyckte de att det var så kaxigt gjort att de gav ut inspelningen på skiva.
Den 30 juli spelar Motvind på MC Pekings sommarfest i Karstorp i Norrköping den 30 juli.