Minnesrevy
Medverkande: Ragnar Dahlberg, Håkan Bäck, Dennis Östryd, Jessica Ericsson, Frida Knutsson, Linnea Källström
Musik: Bruno Pryds Orkester Eminent Bar Quartet (Bruno Andersson)
Arrangör: Sällskapet Tage Danielssons vänner
Nya Folkparksteatern
25 juli
Premiärkvällen i lördags bjöd på må-bra-underhållning. Trots regn och rusk kom cirka 350 personer, varav många förmodligen är medlemmar i föreningen Tage Danielssons vänner. Det är åttonde gången som ensemblen sätter upp en ny minnesrevy med nya urval ur Tages rika revyskatt med skratt.
Föreställningen på cirka en timme och en kvart flöt på bra, trots många scenväxlingar och klädbyten. Allt var alltså välrepeterat och noga instuderat med många prat- och sångnummer. Kul att orkestern med herrar i svarta hattar och överrockar antagit namnet Bruno Pryd med travestering på legendariska Helmer Bryds Eminent Five Quartet ur Mosebacke Monarki. Jazzigt sväng, tonsäkert och mycket skicklig instrumentering.
Den mogna och initierade publiken som var med på Hasse och Tages storhetstid under 1960- och 70-talet hade lätt att hänga med i alla svängar och referenser. Duon var ju väldigt tidsengagerad och samtida. Tages ordvitsande och ordlekar har inga motsvarigheter på dagens scener. För alla eventualiteters skull fungerar Ragnar Dahlberg både som konferencier och artist. Han berättade bland annat om Tages uppväxt och tidiga kontakt med det svenska nöjeslivet i Folkets park, där hans mor arbetade i biljettkiosken.
Därför är det kongenialt att minnesrevyn till Tages ära sätts upp just i Nya Folkparksteatern som under vintern 2014–15 flyttats tvärs över gatan till Gamla Linköping. Perfekt miljö, sammanhang och scenografi. Här kan vi nu få möta axplock ur revyer som till exempel ”Gula Hund” med ett lysande träffsäkert sångnummer av de tre nunnorna, sketcher om ”fula ord” om pengar, utdrag ur Tages dikter 1967–67 med mera.
Trots ett bra tempo kan vissa inslag märkligt nog kännas lite långrandiga. I dag är man kanske lite medieförstörd av de snabba klippens tidsanda. Långa diktuppläsningar fungerar inte så bra på scen längre. Det är bara Bruno K. Öijer som klarar sådant i dag. Likaså kan vissa sketcher upplevas som lite tradiga, som den om mötet mellan Egyptens president Anwar Sadat och USA:s utrikesminister Henry Kissinger. Satiren med tjat om alla grodor blir lite mekaniskt enahanda.
Som kontrast finns alla sköna sångnummer. En särskild eloge till de tre damerna Jessica Ericsson, Linnea Källström och Frida Knutsson. Den sistnämnda gör dessutom flera bravurnummer solo med grandios scenpower som exempelvis ”Spader Madam”, eldigt klädd som spanjorska i rött och svart.
Som helhet många sköna spelkvällar att se fram emot. Framför allt är det en viktig kulturgärning som hela ensemblen och orkestern tillsammans med arrangören Tages vänner levandegör, förvaltar och utvecklar till en egenart för Linköping. Tage drar. Och kommer att dra folk länge till och förhoppningsvis inspirerar nya generationer underhållare med djup, värme och satirisk spets.
"Med Tage – i tiden" spelas onsdagar och lördagar fram till och med 15 augusti.