Medverkande: Lars Andersson, Disa Bäck, Håkan Bäck (även regi), Christine Eddeborn, Tina Holmgren och Thomas Roos. Musiker: Bruno Andersson, Björn Dahlin, Nils-Inge Johansson och Jacek Malisz
30 december
Linköpingsrevyn kastar loss med bra vind i seglen. Här är det full fart från första stund och på en två timmar lång resa förtöjer ensemblen några av de hamnar som haft betydelse under 2017.
Vi får exempelvis träffa Greger Gregersen (Håkan Bäck) från Statens humorråd som vet vad man kan skämta om – och inte. Transportstyrelsens avsatta generaldirektör Maria Ågren (Christine Eddeborn) underhåller oss på fräck och fyndig svengelska. Och om du inte lyckades hålla det där perfekta nyårstalet hade du kunnat få hjälp av Kalix egen retorikexpert Anders Talman (Thomas Roos).
17-åriga Disa Bäck har verkligen vind i seglen. Och den har tilltagit i styrka sedan jag såg henne första gången för två år sedan. Med en naturlig spelstil och klar stämma bär hon de större ensemblenumren som ”Shopping” och ”Otakt”.
Att skapa Linköpingsanknutna nummer är förstås inte det enklaste. Dessa är heller inte i majoritet. Och kopplingen till en sjöresa är i ärlighetens namn inte heller den allra tydligaste. Men detta har publiken gärna överseende med.
Emellertid bör varje nummerförfattare inför varje sketchidé ställa sig denna fråga: ”Kommer min publik att köpa detta – är jag på säker mark?”
Vad gäller ämnen som försenade SJ-tåg, borttappade paket hos Postnord och makthavare som klantat sig är svaret ja; detta är säkra kort för en lokal nyårsrevy.
Däremot känns inslag om gruppvåldtäkter, psykiska sjukdomstillstånd och könsmaktsordningen bakom metoo-rörelsen som onödiga högriskprojekt. Så om Linköpingsrevyn avser att fila lite på årets föreställning – och kanske rent av plocka bort något nummer – är dessa rader ett välmenande tips.
Fotnot: Spelplanen hittar du på www.linkopingsrevyn.se