"Jag tror nästan att mina stolsgrannar i publiken ska gå sönder av skratt när Caroline Harrysson och Jesper Barkselius gör korvinnehåll i munnen och sen använder en kondom som fjälster.
Sedan i lördags spelas revyn ”Superkontoret” på Stora Teatern i Linköping, efter en framgångsrik spelperiod i Norrköping. Revyn är framtagen som en kommentar på den kulturpolitiska situationen i Östergötland. I Linköpings kommun såldes kulturnavet Skylten till en privat aktör och oron för en nedmontering av kulturen är stor (kan man bland annat läsa i ett debattinlägg som 89 kulturarbetare skrev nyligen). I Norrköping har kommunstyrelsen lagt ner kultur- och fritidsförvaltningen för att i stället skapa ett "superkontor" som handhar flera verksamheter utöver kultur. Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) gick också ut och meddelade att kulturen ska stå mer på egna ben och inte leva på bidrag. Ett av hennes förslag var att göra kultur för vanligt folk, ge den breda massan vad den vill ha. Till exempel Abba. Eller varför inte en revy?
I "Superkontoret" får vi följa fyra östgötska politiker som arbetar på det nya kontoret. Varken partitillhörighet eller namn är uttalat, även om man nog kan räkna ut vilka partier som politikerna företräder. Och är inte ordföranden i den fiktiva kommunstyrelsen ganska lik Sophia Jarl? Även om revyns röda tråd är dessa politiker så består den av löst sammansatta sketcher som skådespelarna framför. Det är alltifrån Hattbytar-tävling med Harry Kuvert till att gissa finkulturella fisar med en kulturtant som pratar mediaskånska.
Revyn rivstartar med att gå Sophia Jarl till mötes; de fyra politikerna sjunger Abbas "Take a chance on me". Det skjuts konfetti och man kan ju inte låta bli att skratta åt politikern i folkdräkt när han råkar avlossa en konfettikanon mellan benen. Och det är ungefär sådan humor som föreställningen i mångt och mycket består av. Folk som ramlar, roliga hattar och konstiga glasögon, pruttar och påhittade ord. När politikerna bestämmer sig för att anordna ett alternativ-OS i Linköping så inser jag att den stora förebilden för den här revyn är Galenskaparna och After Shave. Vissa av de här grejerna hade kunnat vara en del av Galenskaparnas TV-serie "Tornado - en tittarstorm" från 1993. Nej, humorn är inte direkt modern men man kan å andra sidan inte låta bli att skratta.
Revyn är skriven av teaterchef Nils Poletti och ensemblen, alltså av skådespelare. Och vad är skådespelare bra på? Jo, agera med kroppen. Därav blir humorn väldigt mycket kopplad till just det kroppsliga uttrycket och det är i det uttrycket som revyns styrka finns. Caroline Harrysson är föreställningens stjärna och nog den som lockar till flest skratt. Dels när hon står på huvudet i en vägledd "obekvämlighetsyoga" men framför allt när hon agerar mänsklig matberedare. Jag tror nästan att mina stolsgrannar i publiken ska gå sönder av skratt när hon och Jesper Barkselius gör korvinnehåll i munnen och sen använder en kondom som fjälster. Ja ni hör, det är revy eller ska vi säga buskis? "Ibland är man och tassar på Stefan och Krister-marker" hinner jag precis notera i min anteckningsbok innan skådespelarna kommer inåkandes på inlines utklädda till just Stefan och Krister.
"Superkontorets" ensamble: Caroline Harrysson, Peter Jansson, Jesper Karselius och Lisa Hy Yu.
Östgötateaterns slogan är "Låt oss underhålla och provocera dig. Låt oss förföra och chocka dig" och just provokationen och chocken har man tagit fasta vid i den här föreställningen. Det är stor humor att man här och var kilar man in Abba-kopplingar för att "ge publiken vad de vill ha" och man skojar om allt och alla, precis som satir ska vara. Ingen kommer undan, inte heller Corren som får sig ett tjuvnyp gällande sin kulturbevakning. Men ibland känns provokationen lite trött, till exempel det återkommande skojandet med lössnoppar och dildos. De är uppenbarligen där för att provocera, men vem provoceras av det egentligen? Jo, gubbar och tanter. Och när jag tittar mig runt i publiken är det ju framför allt gubbar och tanter i stolarna, så på det sättet lyckas man ju nå sin publik. Men om man vill provocera en ny, yngre publik får man nog vara lite mer kreativ.
Efter nästan precis två timmar är föreställningen slut och det blir stående ovationer från publiken. Tempot i föreställningen har verkligen varit rappt och en eloge bör ges till både ensemblen, men inte minst påklädare Ebba Hugo för de många klädbytena.
Om du gillar revy á la Galenskaperna och skrattar i smyg till Stefan och Krister så är den här föreställningen för dig. Att man vågar ta ut svängarna och håna det mesta i den östgötska intressesfären gör det hela ännu enklare att relatera till.
Peter Jansson spelar någon sorts domare i ett frågesportsprogram där man ska gissa finkulturella fisar.