Tänk att en 58-årig tant kan bli helt betagen i en ungdomsserie! Ytterst tveksam bänkade jag mig för att se första delen av "Skam". Mest för att jag kände mig tvungen. Plötsligt pratade alla om en norsk (!) serie riktad till ungdomar som bara visas på SVT play – dessutom i snuttiga 15-minuters avsnitt. Det kan inte vara något för mig, tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig, jag fastnade direkt och såg alla elva avsnitt i ett svep. Och nu tänker jag kasta mig över säsong två som släpps i veckan, svensktextad i rekordfart efter massiva påtryckningar från tittare i Sverige.
Men vad är det då som är så bra? Handlingen kretsar kring en gymnasieskola i Oslo, i centrum står fem 16-åriga tjejer som går första terminen. Vi får följa deras vardag med kärleksbekymmer och vänskap som sätts på prov. Tonårstvivel om vem man egentligen är, varvas med fester och plugg. Och tonträffen är total. Trots att det är mer än fyrtio år sedan jag själv var 16 år och att mycket har förändrats, känner jag igen mig. Precis så här är det att vara sexton – lika jobbigt, osäkert, ångestfyllt och underbart. En människa är ju alla sina åldrar och just därför kan "Skam" ge både igenkänning och ökad förståelse och samhörighet med dagens unga, även för alla oss som med råge passerat tonåren.
Det är omöjligt att inte älska och bry sig om kidsen i serien. De unga skådespelarna är fantastiska och helt trovärdiga i sina roller. Stencoola Sana i slöja, osäkra, naiva Vilde och mogna Eva, som får klara sig själv när mamma jobbar utomlands. Frånvaron av vuxna är i det närmaste total, vilket känns förvånansvärt befriande. En brutalt rolig skolläkare är enda undantaget.
Dessutom får man lära sig en hel del om Norge. Russebussar (motsvarigheten till svenska studentflak) var till exempel ett okänt fenomen för mig. Och på köpet får man en drös härliga norska slanguttryck att krydda sin vokabulär med, eller vad sägs om "drittsekk" (idiot) eller "kjekk" (snygg). Missa inte den här pärlan, vad ni gör!
Äntligen
"Så mycket bättre". Härligt med ett helt avsnitt tillägnat Ted Gärdestad som ju faktiskt skrivit programmets signaturmelodi. Vilken låtskatt att ösa ur! Och att ha brodern och textförfattaren Kenneth som hedersgäst gav extra nerv och djup.
Julefrid
"Jul med Ernst". Att se Ernst göra änglar av gamla konservburgar är bästa avkopplingen i julstressen. Fridfullt, snällt och kravlöst. Och efter helgerna tar Lars Lerin över snällhetens stafettpinne i andra säsongen av "Vänligen Lars Lerin" som startar 11 januari.
Ser fram emot
"Fröken Frimans krig". Sissela Kyle & Co är tillbaka med kvinnokampens historia. Ett återseende nästan lika kärt som Tage Danielssons oslagbara Karl-Bertil.