Medverkande: Malin Kärrbrink, Eva Granlund, Johan Ravelid, piano och Gabriella Wahlström, sång. Gäst: Göran Lambertz.
4 februari
– Lite orolig är jag, säger Göran Lambertz, inklämd i den blommiga soffan mellan servitriserna Ines (Malin Kärrbrink) och Vera (Eva Granlund).
Det om en månad pensionerade justitierådet i Högsta domstolen är lite orolig för att det ”ska bli för mycket buskis”.
Det blir det inte. Undersökande journalistik blir det inte heller. Det blir lättsamt, roligt och lite allvar. Det är ju trots allt underhållning. Och Vadstena Nya Teater kan man lita på. Konceptet är glad, aningen bitter humor.
När en halvtimme återstår av den tre timmar långa soffkvällen så kommer Ines och Vera in på det som alla har väntat på, och det blir knäpptyst.
– Du har ju till och med skrivit en bok om fallet Quick, men vad säger du om allt det där i dag? frågar Vera.
Göran Lambertz ler:
– Skandalen i sammanhanget är att så många bedömer det som en rättsskandal att Quick (numera Bergwall) dömdes för åtta mord. Han dömdes korrekt, bevisningen var stark, alla instanser i utredningen skötte sig bra. Allt annat är en myt. Och det är härligt att vara den som vet hur det faktiskt var. Sanningen kommer att komma i dagen om tio år, tjugo år eller aldrig, men jag lutar mig tillbaka och njuter av att vara den som vet sanningen. Jag säger inte att Quick är skyldig, bara att domstolarna gjorde rätt.
Göran Lambertz har alltså inte ändrat sig en millimeter.
Han säger sig dock ha förändrats av Quickfallet.
– Jag vet numera att det viktiga inte är att vinna utan att göra rätt.
Innan detta det mest brännande ämnet vad gäller Göran Lambertz togs upp handlade kvällen mest om hans liv, varav en del om hans uppväxt i Kisa och vi får veta att han var duktig i skolan, hade läshuvud som det hette men var ständigt orolig för att göra fel. Föräldrarna ställde stora krav.
Men unge Göran fortsatte att vara duktig, pluggade på ärevördiga Katedralskolan i Linköping men bodde kvar i Kisa och pendlade. Reste till USA, ville bli diplomat, gjorde lumpen på Tolkskolan i Uppsala, en verklig elitutbildning. Blev jurist, gjorde karriär, blev justitiekansler.
Mellan frågorna vankas det sång och musik, önskad av Göran Lambertz. Det blir bland annat en Elvislåt, dock inte ”Kiss me quick”. Men väl ”Surrender”, Beatleslåten ”Here comes the sun”, Fred Åkerström-numret ”Jag ger dig min morgon”, James Taylors ”You’ve got a friend” och till och med en sång av Lars Winnerbäck, som Lambertz beundrar mycket.
Som pensionär ska Göran Lambertz ägna sig till 30 procent åt förkovran, 30 procent åt att ”hjälpa till”; ägna sig åt välgörenhet och bistå i juridiska spörsmål, och 40 procent åt ”resten”.
Malin Kärrbrink och Eva Granlund är väl förberedda, skickliga och märkvärdigt kompromisslösa när det gäller att som sina rollfigurer ställa frågor och resonera med soffgästen så att det blir tänkvärt och roligt, trots en ständig risk att något kan gå snett. Det är faktiskt storartat. Och sjunger bra gör de också.