I programmet kallas den folklustspel, och det är väl en riktig beteckning men till skillnad från till exempel förra sommarens uppsättning av ”Hjonelag skall med böneman byggas – August i Paltebo på friarstråt” är ”Jungfrukammare” mera av ett seriösare stycke med tydligt genuspolitiskt budskap.
Det är en bra idé av Motala Teaterverkstad att välja denna sällan spelade pjäs, skriven 1937, urpremiär 1940. Den gick på turné i folkparkerna sommaren 1950 och känns aktuell, rent av påminnande om debatterna kring metoo-rörelsen och Svenska Akademien. När pjäsen skrev pågick en debatt om så kallad osedlighet i litteraturen och frihetskämpen Moberg kunde inte låta bli att ge sig in i den.
Denna gång befinner vi oss inte i Småland, utan faktiskt i en – förmodligen ganska idyllisk – förstad till Stockholm.
Här bor litteraturkritikern Konrad Tallberg och hans hustru Alva.
Konrad är en självgod och hycklande kulturman som har bestämda uppfattningar om hur en bra roman ska vara sammansatt och vad den får skildra. Han har makt som kritiker och hyllar den litteratur han kallar sedlig. Han till och med kallar detta värv för ”renhållningsplikt” och väljer vad som ska upphöjas och vad som ska dömas ut.
En ny kvinnlig författare har han sågat i sina recensioner, Britta Ljungwall. Hon har skrivit erotiskt frispråkiga romaner och sådant tycker Konrad inte ska få förekomma, särskilt inte om det är författat av en kvinna.
Det nyanställda hembiträdet Viola från Norrköping är en av dem som får lyssna till Konrad Tallbergs orerande om hur god och ren litteratur ska vara utformad.
Själv har han Bocaccios klart pornografiska ”Decamerone” i arbetsrummet och den bläddrar han gärna i tillsammans med bokförläggaren Felix Lambert och den oftast berusade och panke författaren Reinhold Walter.
Och naturligtvis är Viola en vacker flicka. Dessutom beläst och nykterist, aktiv i logen Vitsippan.
Konrad kan inte låta bli att försöka stjäla kyssar och smek, sitt påstådda vurmande för upphöjdhet och sedlighet till trots.
Viola spelar med, men har något i bakfickan. Vad ska inte avslöjas här.
”Jungfrukammare” får en att tänka både på Ester Blenda Nordström – en av Sveriges första kvinnliga grävande journalister – och faktiskt också Strindberg.
Lite premiärnerver spökade vid tisdagskvällens föreställning men det märktes också att ensemblen tycker mycket om pjäsen och den spelades med sedvanligt glad energi.
”Jungfrukammare” ges med ytterligare nio föreställningar på Kornettgården, den sista 8 juli. Sedan ges den vid två tillfällen i Vilhelm Mobergs Moshultamåla, 4 och 5 augusti.