Spelas på Sagateatern i Linköping 12/9.
Sven Wollter har svårt att skiljas från sin publik, och den från honom. Så passa på, Wollter-fans! För nu har han försäkrat att han gör sin allra sista teaterroll. Som Romeo!
Ett oväntat val kan det tyckas, karl’n har passerat de 80! Inte för att kärlek har så mycket med ålder att göra, men huvudpersonerna i Shakespeares ”Romeo och Julia” är ju bara ton-åringar.
Ofrånkomligen blir det nu fråga om ett åldrat kärlekspar. Den idén förverkligades ursprungligen på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm 2005 med Lena Nyman och Erland Josephson i rollerna. Och det är den versionen, med manus av Kristina Lugn och Lena Nyman som regissören Dag Norgård i sin tur bearbetat för Wollter och Evabritt Strandberg.
Man kan säga att det blivit en typisk avskedsföreställning, en sådan som knappast kan förväntas sätta spår i teaterhistorien. Den framförs av Wollter och Strandberg med ensemblen Mare Balticum som oumbärliga med- och motspelare.
Originalmusik från 1500–1600-tal, tidstrogna instrument, sex renässansmusiker med väl utvecklad känsla för repliktajmning och sinne för humor – bättre kan det inte bli.
Wollter—Strandberg föreställer alltså inte kärleksparet; det handlar om ett slags berättarteater och de sitter på en parkbänk med varsitt rollhäfte. Äran av att publiken – många gör säkert bekantskap med dramat för första gången – får en upplevelse av poesin i Shakespeares text tillskriver jag Evabritt Strandberg.
Vackert hanterar hon det högstämt romantiska i blankversen och de invävda sonetterna, medan Wollter tar fasta på det mer folkligt burleska som hos Shakespeare har så många publikknipande företrädare – dock inte en Romeo. Bäst är Wollter när han rappar fram sammandrag av sånt som inte ryms i denna renskrapade version av historien.
Wollter och Strandberg har inte samarbetat sedan 1970-talet och aldrig spelat i ”Romeo och Julia”. Det är ingen hemlighet att de också haft en privat relation långt tillbaka i tiden. En omständighet som förmodligen är avsedd som en kittlande krydda men som Evabritt Strandberg tycks distansera sig från genom orubblig integritet.
”Romeo och Julia” dateras till omkring 1595. I Sverige spelades den för allra första gången för ganska exakt 240 år sen, i augusti 1776 på Egges teater i Norrköping. (Publik bussades från Linköping!)
Även om pjäsens moral då ansågs diskutabel och större skicklighet i fäkt-scenerna efterlystes så blev mottagandet överväldigande. Och så har det fortsatt, med eller utan korsade värjor, i världen utanför Verona.