Hurra för förförisk fantasi

"Baba Yaga" på Ung scen/öst

Ovanligt rolig teater. ”Baba Yaga” på Ung scen/öst. Maurits Elvingsson som häxan.

Ovanligt rolig teater. ”Baba Yaga” på Ung scen/öst. Maurits Elvingsson som häxan.

Foto: Markus Gårder

Teaterrecension2016-10-01 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Regi: Nils Poletti

Manus: Nils Poletti & Manda Stenström

Scenografi, kostym, ljus: Ramaj

Mask- & perukdesign: Sissa Persson Maresch

Skådespelare: Maurits Elvingsson, Krister Kern, Michal Axel Piotrowski, Anja Rajic´, Martha Rasmussen Lubiana, Viktor Björkberg och Mari-Helen Hyvärinen

Ung scen Öst

Spelas 30 sep–28 okt i Linköping samt 10 nov–16 dec på Teater Bråddgatan 34 i Norrköping

Fullkomligt lysande teaterkonst. Roligt, drastiskt, absurt, fräckt, överraskande och absolut rätt i tiden.

Häxan Baba Yaga i slavisk folktradition är här ihopkokad med nordiskt folkliga sagofigurer som gårdstomten, maran, näcken, skogsrået, trollet och en räddhågsen sagoprins. Samtliga i fantastiska kostymer som slår alla med häpnad i ett trashigt effektivt scenrum.

Baba Yaga är med sin tid och har öppnat eget som ambulerande psykoterapeut. Hennes klienter har omvända problem med sina rollfigurer. Den grå gårdstomten är för mesig, maran har tvångstankar, näcken vet inget om sex, skogsrået skrämmer bort i stället för att locka till sig karlarna i skogen, trollet är för snällt etc.

Processen med terapiseanserna blir alltmer skruvad och friskt galen. Baba Yaga försöker både via samtal och musik få ordning på sitt sällskap. Själv är hon raka motsatsen till sin kundkrets. På sin släpiga norrländska signalerar hon ohejdad amoralisk frihet, vilket är mycket kul. Moralpredikanter torde sätta i halsen och ha en del att lära. Vår tids så kallade politiska korrekta och förutsägbara attityder får finna sig i att här få smisk på stjärten och häcklas med hjärtligt njutbar satirisk piska.

Ett suveränt begåvat manus, regi med absolut gehör och enastående spelat av hela ensemblen! Det var länge sedan man kunde ha så entydigt roligt på teater. Så befriande med all denna ohämmade fantasi och frejdiga fantasteri. Och föreställningen frustar fysiskt vällustigt av kroppslig ånga i en rökigt dekadent scenbild. Hurra så bra! Applåder! Så skönt att slippa pekpinnar och låta sig förföras av den konstnärliga och idémässiga frihetens alla undermedvetna energiströmmar.

Läs mer om