Regi och översättning från den engelska pjäsen ”Anyone for breakfast”: Adde Malmberg
Med: Alexander Stocks, Anna-Karin Palmgren, Annika Andersson, Carina Lidbom, Robin Stegmar och Thomas Petersson.
10 mars
Skapa en berättelse om otrohet, äktenskapsproblem och sårade känslor. Krydda med lögner och missförstånd och du har snart skrivit en tragedi. Som Shakespeares ”Othello”. Eller delar av handlingen i Mozartoperan ”Figaros bröllop”. Men i händerna på britten Derek Benfield har de tragiska komponenterna blivit en fars, så formad via ett flöde av rappa repliker som dels håller publiken uppmärksam från början till slut, dels motionerar dess skrattmuskler med inte bara jämna utan också täta mellanrum.
I denna till formen klassiska släng-i-dörrarna-föreställning har Maj (Annika Andersson) tröttnat på sin torrboll till make (Robin Stegmar) och tänker sig lite rajtan tajtan – jo, de använde faktiskt det uttrycket – med sin nyfunne vän Knut (Alexander Stocks). För att gå i land med detta lånar Maj sin väninna Alices (Carina Lidbom) hus eftersom väninnan och hennes make Lennart (Thomas Petersson) inte ska vara hemma. Släng in den minst sagt kärlekskranka flygvärdinnan Britta (Anna-Karin Palmgren) och en förskräcklig dimma och spelet kan börja.
Handlingen utspelar sig 1964 vilket tas väl tillvara i både scenografi (Fredrik Dillberg) och kostymer (Camilla Thulin). Teakdetaljerna och det tidstypiska draperiet skapar fin tidskänsla, liksom Majs hövolmsliknande peruk (David Julio).
De sex skådespelarna gör trovärdiga rolltolkningar. Robin Stegmar – många minns honom som Roger i Ica-reklamen – är roligt ultratorr. Och Anna-Karin Palmgren klarar av konststycket att verka full utan att spela över. Men Thomas Petersson och Annika Andersson går hem extra mycket hos mig. Petersson för hans kroppsspråk och breda halländska. Och Andersson för hennes komiska tajming. Hon är verkligen rolig.
I ett ord är ”Tresteg i snedsteg” helgjuten. Den engelska originaltiteln ”Anyone for breakfast” är bra (förstås): en vardaglig term används på ett fyndigt och mångbottnat sätt som passar handlingen, alltså adelsmärket vid namngivningen av fars. Men – den svenska titeln är ännu bättre! Vi utdelar därför stilpoäng för en träffsäker och eleganta ordlek som till och med slår engelsmännen på fingrarna!
En smula otur i torsdags, dock: Den som går på konsert eller teater i konserthuset förväntar sig numera att kunna koppla av med en förbeställd förfriskning i pausen. Den här kvällen ska en nyligen avslutad mässa packas ihop, vilket innebär att det inte finns några bord att sitta vid. Dessutom slamrar det i foajén och vinterkylan smiter in genom de vidöppna dörrarna. Så rasten blir inte riktigt som vi tänkt oss.