Där tillbringade han många stunder i sin barndom. Och inte långt därifrån, i stadsdelen Gottfridsberg, växte han upp. Att få sitta mitt i smeten gör att man känner sig extra omfattad av historiens vingslag.
Gänget från Teaterns hus i Linköping levererar för elfte året en föreställning byggd på Tage Danielssons och hans parhäst Hasse Alfredsons material. Årets version kan dessutom högtidlighålla 90-årsminnet av Tages födelse i Linköping den 5 februari 1928. Mellan revynumren får vi höra berättelser ur hans liv, från födelsen till den sorgliga dag hösten 1985 när hans stund på jorden var över.
2018 års födelsedagsföreställning känns mer koncentrerad och sammanhållen än tidigare år. Gruppen har lagt tonvikten vid olika sångnummer. Alla i ensemblen håller en jämn och bra kvalitet, men jag vill särskilt framhålla några av medlemmarna. Det är en fröjd att höra Disa Bäcks ljusa och klara sopran i ”Nu vaknar naturen” från ”Svea hund” eller Frida Knutssons säkra jazzbetonade stämma i ”Mammas bästa vaggsång” från ”Gröna hund”. Och Tobias Pihlblads varma, skolade röst i ”Bedårande sommarvals” från ”Gula hund” är ännu ett smycke denna tropiskt varma kväll.
Och kanske var just värmen boven, men premiärpubliken kan knappast beskyllas för att vara stökig. Primus motor Håkan Bäcks försök att få igång allsång till klassikern ”Elektricitetsvisan” gick väl sådär. Synd, för Bäcks framförande var medryckande och den gamla bondkomikervisan är fortfarande rolig trots de nästan 50 år som den har på nacken även i Hasse&Tages tappning.
Håkan Bäck låter sig dock inte nedslås utan kommer strax igen med ännu en energirik och tonträff-säker tolkning av en annan klassiker från ”88-öresrevyn”: sketchen ”På jobbet”, alltså den med slutrepliken ”Säffle… kan jag få en kopp kaffe”. Här är gensvaret från salongen lite mer belönande.
Och showen är väl värd vårt engagemang. Och var skulle vi vara utan alla dessa eldsjälar som lägger timmar och engagemang på att roa, utmana eller göra oss lite mer upplysta?
Orkestern Bar Quartet sätter som vanligt stämningen med underhållande musikinslag före föreställningen. Och kompet sitter tajtare än jag minns från tidigare år. Bruno Anderssons fingrar löper finfint över tangenterna när han framför ”Var blev ni av ljuva drömmar” från ”Svea hund” tillsammans med Disa och Frida.