De behöver knapp visa sig på scen förrän applåderna kommer spontant. Varje skådespelare är känd sedan förut och hälsas välkomnande från en fullsatt salong.
Ordvitsar och medvetet missuppfattade ordspråk startas upp redan från början. Faktiskt rätt kul vad en enda vokal eller stavelse kan ställa till det. Ämnet är ju också tacksamt och välbekant. Bakgrunden finns hos Nils Poppe som soldat Bom i flera efterkrigsfilmer med början 1948. En knasig figur som drev befälen till vansinne. Men den här föreställningen är förstås nyskriven med nya, fria tolkningar och gestaltad av en mycket erfaren ensemble från Vallarnas Friluftsteater.
Genren har ju aldrig fått någon högstatus i finkulturella sammanhang. Men som ett par distansmarkörer görs några finurliga anspelningar på Shakespears ”Romeo & Julia”. Soldat Bom tror att han är kär i Gabriella men det visar sig förstås vara en annan dam som väcker hans sanna känslor.
I övrigt utspelas ett helt koppel av förvecklingar med korkade befäl, som tror de är smarta, och dito korkade soldater. Gissa vem som tar hem spelet i slutet? Det här är ju folklustspel och folket vinner alltid i det långa loppet.
Komedi och fars är bland det svåraste som finns att iscensätta. Men här lyckas man hålla tempo och skickliga pauseringar i två timmar utan en enda tråkig sekund. Befriande, muntert och drivet. Dialogen kryddas inte bara med ordlekar utan också med karaktärernas motsägelser. De säger en sak och gör tvärtom. Sånt är alltid skönt och roligt.
