En Frankenstein med finfina scener

Två kombatanter: Frankenstein (bak i vit rock), Anders Gustavsson och skurken (Pelle Andersson).

Två kombatanter: Frankenstein (bak i vit rock), Anders Gustavsson och skurken (Pelle Andersson).

Foto: Amjad Alaassadi

Teaterrecension2019-06-05 09:13
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Frankenstein – ett musikaliskt äventyr för hela familjen

Svartå soffteater

Manus & regi: Jocke Gustavsson

Spel: Pelle Andersson, Albin Johansson, Anastasia Andersson, Jocke Johansson, Anders Gustavsson, Náthalie Andersson

Föreställningar ges i Sörby Rundloge, Mjölby, 8–9 juni och 15–16 juni

Nu är de här igen, Svartå soppteater, med sina nyskapande familjeföreställningar. Inte sällan är det fria lekövningar med klassiker. Och varför inte ge Frankenstein en match? Mary Shelleys skräckromantik från 1800-talet ligger ju rätt i tiden i dag. Fantasy, rollspel, lajvare, döingar, monster och andra figurer ur skräckkabinettens historia har ju fått en nyrenässans bland barn och unga.

Men Svartå soffteater gör ju alltid något helt eget. Deras manus, koreografi, dräkter, dramaturgi och scenografi är alltid deras egna produktioner. Liksom tidigare finns också humorn, sångerna och den musikaliska timingen med även denna gång.

Dr Frankenstein vill överraska världen med att skapa en levande människa ur en docka. Det går inte så bra i början, men sedan lossnar det. Resultatet blir inte riktigt vad vi tror. Runt Frankenstein finns ytterligare några färgstarka karaktärer: unga, påhittiga Maria, fru Ida, skurken och hans farfar.

”Frankenstein” är kanske inte den roligaste uppsättningen de gjort, men den har många poänger, fyndiga karaktärer och finfina scener. Framför allt är alla duktiga skådespelare. Anders Gustavsson som Frankenstein är alltid karismatisk, stil- och tonsäker. Pigga Maria, spelad av Náthalie Anderson är ett under av mångsidig begåvning. Pelle Andersson gör en fyndig rolltolkning som gangster. Och Jocke J. är obetalbart rolig som senil farfar. Anastasia Andersson gör en mer lågmäld roll men närvarande roll som Ida. Och Albin Johansson hittar sin roll som Frankensteins ”monster”, fast här mera snäll som Nicke Lilltroll.

Full utdelning ger ensemblen under det 15 meter höga rundlogescenen i fyra våningar. Bara det! Shakespeare skulle nästan ha varit lite avundsjuk i sin teater The Globe.