Idé och regi: Tilde Björfors
Medverkande på scen: Saara Ahola, Anton Graaf, Einar Kling-Odencrants, Manda Rydman, Peter Åberg, Samuel Andersson och Thea Åslund.
5oktober. Spelas till 9/10. (I Norrköping ges föreställningen 10–14/5 2017)
Om gränser som ska övervinnas handlar den här föreställningen. Gränser som hinder för alla flyktingar och emigranter och konstnärliga gränser för både den mentala och fysiska förmågan. Det hade lätt kunnat bli tjatig normkritik av alla fördomar. Men konsten besegrar PK-normen, kroppen besegrar orden. Den subtila balansen mellan idéer och gestaltning i scenrummet blir extra spännande.
Nycirkus är i sig en gränsöverskridande konstform. En syntes skapas mellan akrobatik, streetart, musik, rockvideo, dans, performance och teater. ”Limits” präglas framför allt av en magisk, rytmiskt tät musik och sång. Ett basalt pulserande. Ett slags egenskapad worldmusic som skulle kunna liknas vid en sammansmältning av samisk och afrikansk folkmusik i elektronisk synt- och hårdrocktappning. Högtoniga, ibland nästan ylande ljudsånger är fantastiska. Thea Åslund verkar som en självlysande schaman på scen.
Alla artister på scen är enastående skickliga. Rörelsekonst på hög nivå. Kroppars virtuositet med perfekt timing i samspel med tekniska förändringar av scenrekvisitan. Det är puls, temperament och energi i varje nummer. Framför allt samtliga scener före paus är oerhört suggestiva och rökigt förtätade Efter paus blir tonläget något lugnare. Kanske är det dramaturgiskt nödvändigt men också lite tråkigare. Men ett humornummer med Rubiks kub tar poänger.
Helhetsupplevelsen av ”Limits” är odelat positiv. Den konstnärligt fysiska kraften är drabbande. Temat är brinnande angeläget samtidigt som komplexiteten är stor när det gäller alla former av gränsproblematik. Att tänja på kroppars plastiska förmåga till det yttersta och samtidigt tänja på medvetandets och scenkonstens alla kreativa möjligheter är mycket fascinerande. En föreställning som går långt in i kroppen och känslominnets djupare skikt.