Bygdens söner – varmt och dråpligt om svensk glesbygd

Nu omstartar turnén av "Bygdens söner", en del av Östgötateaterns treåriga landsbygdsatsning i samarbete med Riksteatern. Restriktionerna gäller ännu och det ska sägas, över två timmar på en plaststol i Åby Folkets hus är inget jag drömmer om en lördagskväll.

I fem olika roller gestaltar Peter Jansson själv svensk landsbygd i "Bygdens söner".

I fem olika roller gestaltar Peter Jansson själv svensk landsbygd i "Bygdens söner".

Foto: Niclas Fasth

Teater2022-02-06 12:35
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

Bygdens söner
Av: Anders Duus 
Med: Peter Jansson
Regi & scenografi: Sara Giese
Åby Folkets hus, Norrköping 5/2

Tills jag möter Peter Jansson och hans fem karaktärer. Ja, du läste rätt. Fem roller. Det är en smått enastående prestation och Jansson spelar dem alla med samma akuratess och spiritualitet. 

Med högt tempo från start drar han snabbt in sin publik i lilla byn Svenskog. Ja, med sina underbara karaktärer formligen suger han in oss i händelser och skeenden. Jag lever där nu och i paus vill jag knappt släppa taget om Roger, Staffan, Beata och de andra. Jag skrattar så tårarna rinner när eldsjälen, förlåt skogsbranden Biggan kämpar med sina ordförandeskap i traktens alla föreningar. Och maken Staffan, händige, ständige fixaren som kan allt och har ett självförtroende större än Västergötland. För att inte tala om Beata, stockholmskan tillika fotografen som flyttat ut i spenaten för att finna sig själv och arbetar med fotoserien ”Porträtt av utsatthet, om koslakt, gatubarn och… nyblivna pappor.” Det är inte lätt att förstå de sociala koderna i glesbygd. 

Så kommer allvaret och mörkret. Skärande effektivt och dramatiskt precist, slängs gruset in i maskineriet och jag sätter skrattet i halsen. Nu vill jag rusa vidare tillsammans med Roger in i stormens öga, där allt började. Jag hatar hans plågoande, föraktar scoutledaren och vill helst klå upp den flinande, överlägsne Patrik. Han som var Rogers bästa vän. Som barn var de först på plats vid en trafikolycka och tillsammans räddade de ett liv. Två tolvåriga hjältar blev bygdens stolthet, men bara för en stund. Några månader senare var vänskapen över. Varför blev det så? 

Plötsligt har den här dråpligt komiska vidräkningen av landsbygdens sterotyper utvecklats till ett tätt kammarspel på högspänd frekvens, skickligt manövrerat av blott en enda skådespelare. Och trots att svetten lackade redan i första akten, förmår Peter Jansson skruva upp tempot ytterligare, genom och förbi upplösningen. Anders Duus sympatiska skildring av en avfolkad by är allmänmänsklig och talar till var och en av oss. Jag har inte bott en dag i glesbygd. Förrän nu.   
 

Kommande föreställningar: 

VADSTENA, Petrus Magni scen, 13 februrari 

BOETs bygdegård, 20 februari 

KIMSTAD, 2 mars 19:00 

BOXHOLM, Folkets hus, 15 mars 

BESTORP, Eklunda bio, 19 mars 

BJÖRSÄTER, Träffpunkten, 20 mars 

FINSPÅNG, Kulturhuset, 24 mars 

RIPPESTORP samlingslokal, 27 mars 

ÖDESHÖG, Saga Kulturhus, 31 mars 

BÖRRUMs bygdegård, 1 april 

HÖGMÅLA bygdegård, 2 april 

ÖSTRA HUSBY bygdegård, 3 april 

KVARSEBO församlingshem, 9 april 

MOTALA, Folkets hus, 10 april 

RÖNÖ Bygdegård, 23 april 

VÅNGA, Bygdegård Klippan, 24 april

GRYT bygdegård, 4 maj 

FORNÅSA bygdegård, 11 maj 

ÖSTERBYMO, Ydre Kulturcentrum, 13 maj