En månad utan just någon nederbörd alls – och så skulle skyarna formligen öppna sig just samma kväll som Salfvedalsteatern hade premiär på sommarens föreställning, ”Gengångaren”. Men aktörerna trotsade ösregnet och låtsades som ingenting. The show must go on, även när man är en amatörensemble. Strongt jobbat!
Handlingen utspelar sig på det mytomspunna gästgiveriet och skjutshållet från 1700-talet. (Läs gärna på om Salvedal på nätet. Här finns historia!) Gårdsplanen mellan några av stugorna i hembygdsgården utgör scenrummet, och även till detta fungerar platsen utmärkt; skådespelarnas repliker tar sats mot husväggarna och gör dem lätta att höra även utan mikrofoner. Scenografin känns naturligt självklar. Lättflyttade, målade skärmar får skapa illusion av både bondkök och björkhage. De tidstypiska kläderna bidrar till upplevelsen. Och handlingen – berättelsen om Anders och Helena och deras omöjliga kärlek – är såväl enkel, som tydlig och bitvis rörande.
Ensemblen består av både nybörjare och teaterrävar – som sig bör när det gäller amatörteater. Ingen förtjänar dålig kritik, men några av de medverkande gestaltar extra lätt och ledigt sina karaktärer. Roy Andersson som Anders och Anna Beck-Friis Förander som Helena, till exempel.
Regissörerna Carina Evertsson och Britta Augander har bearbetat Dick Zeijlons originalmanus. Ibland önskar jag att de hade skurit hårdare i scenerna – det uppstår stundtals vissa longörer som drar ned tempot och gör att handlingen försvinner en smula ur fokus.
Men den som vill umgås en stund med 1800-talets adel, präster och bönder bör ändå ta chansen.
”Gengångaren” ges sju gånger till och med 13 augusti.