Boken var grymt spännande som en thriller. ”Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien.” Nu iscensätts den som turnéteater. Journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson skulle undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i Ogadenregionen. Skottskadade och blodiga spärrades de in i ett primitivt fängelse under 438 dagar.
Den dramaturgiska iscensättningen är enkel men effektiv och känns minimalistiskt rätt i sammanhanget. Fyra stolar på scen, två skådespelare, journalisten Schibbye och på varje ny ort en inbjuden journalist. I Linköping var det Ivana Vukadinovic. Växelvis läser de högt från texter i svarta mappar. Men ibland framförs innehållet helt ur minnet som på vanlig teater. Positionsförflyttningar och rollbyten mellan fångar och förhörsledare sker kontinuerligt.
Trots att jag läste boken när den var nyutkommen 2013 och sedan hörde den som radioföljetong är ändå denna scenföreställning ännu mer smärtsam och omskakande. Mänsklig närvaro i samma rum ökar styrkan i berättelserna. Vidriga fängelseförhållanden och brutala förhörsmetoder. Allt kritiskt tänkande klassificeras som terrorism, inte bara i Etiopien utan i alltför många länder världen över.
Föreställningen ger namn och kropp åt människor som bara vill berätta sanningen. En hommage till yttrandefrihet och oberoende journalistik! Möjligen finns också tillägg med personliga vittnesbörd.
En regnig kväll och ändå är Sagateatern fullsatt. En timme och 15 minuter tog föreställningen och alla fyra på scenen applåderades in tre gånger. Publiken var märkbart tagen. En hoppfull manifestation till stöd för allvar och seriöst granskande journalistik. Särskilt angeläget i tider som dessa med ”fake news”, floder av medialt underhållningsnojs, tidningsdöd och diktaturer som tar sig rätten att förfölja människors fria tänkande.
Kality-fängelser finns i alltför många länder. Bra att Amnesty är med i samarbetet och påminner om betydelsen av opinionsbildningar och påtryckningar. Vi behöver bara tänka på närliggande länder som Putins Ryssland, Kaczynskis Polen, Erdogans Turkiet eller Assads Syrien för att inse hur människofientligt dessa och andra regimer beter sig mot mänskliga rättigheter.
