Men mina förväntningar inför en konsert har nog aldrig kommit på skam så mycket som i fredags kväll.
Ozzy var i det närmaste felfri, inte en enda gång behövde jag rynka på näsan åt sura toner. Han rörde sig piggt, såg ut att vara i god form och skämtade flera gånger med den märkligt tystlåtna publiken.
Kanske var vi tyngda av allvaret, Black Sabbath är trots allt anledningen till att all annan hårdrock låter som den gör. Tommy Clufetos på trummorna lägger en stenhård och precis grund för Geezer Butler och Tony Iommi att bygga på. "Into the void" är fantastisk, "Children of the grave" snortung. Snacka om att leverera!
För mig som besökt festivalen 14 gånger är årets upplaga i övrigt rätt tunn. Alice Cooper och Volbeat som headliner på torsdag och lördag imponerar inte. Band som W.A.S.P. och U.D.O. har jag sett så många gånger att jag tappat räkningen. Alltså brukar jag koncentrera mig på band jag får se för första gången.
I år är antalet försvinnande litet men en rejäl godbit sticker ut i artistfältet: Madam X. För trettio år sedan släppte bandet sitt enda album och tidningen Okej skrev flitigt om dem. Men Madam X kom aldrig så långt som att spela i Sverige. Förrän i lördags.
Det är svårt att greppa att det är fyra femtioplussare som står på scenen. De ser ju nästan ut som förr, och det låter riktigt bra. Basisten Chris "Godzilla" Doliber dunkar huvudet mot sitt instrument tills blodet flyter, efter det slår han basen i scengolvet så träflisorna yr. Svårt att inte gilla det.
Det är precis lika svårt att inte gilla Ted Poley, sångare i amerikanska glambandet Danger Danger när han bestämmer sig för att ge sig ut i publiken och sjunga.
Där går han ute på gräsfältet, poserar med fansen, skriver autografer och sjunger. Ett publikfriande knep som visserligen är att vänta från ett band som skriver så superkommersiella rocklåtar att till och med en bilförsäljare skulle rodna.
En annan höjdpunkt från fyra dagars hårdrock är från onsdagskvällen då de två forna Iron Maiden-sångarna Paul Di'Anno och Blaze Bayley gör ett gemensamt framträdande. Den förstnämnde med ett struligt leverne de senaste 30 åren och den andre evigt bespottad för sin insats i Iron Maiden på nittiotalet. Uppbackade av ett riktigt vasst kompband låter till och med Blaze Bayleys låtar riktigt bra.
Sweden Rock Festival 2014 – få höjdpunkter, men lika stabilt som vanligt.