"Sveriges historia – den nakna sanningen”
Crusellhallen
19 mars
”Vi ska vara glada att Sverige är ett land som folk vill fly till och inte ett land som folk vill fly ifrån.”
Den slutrepliken känns självklar efter halvannan timme i sällskap med Özz Nûjen och Måns Möller. Då har dessa två rutinerade ståuppare tagit humor och burleskerier till hjälp för att via en tillbakablick på vårt lands historia förmedla den ståndpunkt som blir den enda möjliga: Sverige har både pengar och plats att hjälpa medmänniskor i nöd! Därtill kräver anständigheten det av oss med tanke på vår egen emigranthistoria – nästan en miljon svenskar flydde runt förra sekelskiftet fattigdomen i Sverige och bosatte sig i Amerika!
Pedagogiken är tydlig och slående: Tidsepok efter tidsepok tar plats på scenen och på en stor duk projiceras Sveriges karta från vikingatid till nutid. Där visas också bilder av sin tids potentater. Men inte bara män; herrar Nûjen och Möller är måna om att även lyfta fram betydelsefulla kvinnor. Visste vi till exempel att Eva de la Gardie valdes in i Vetenskapsakademien 1748 sedan hon kommit på hur man kunde göra brännvin av potatis?
Komikerparet låter oss träffa Ansgar som kristnar Sverige på bästa mobiltelefonförsäljarvis, och drottning Kristina som förhandlar med påven om att få vara både protestant och katolik. Och – var det alltså så här det gick till när vår nuvarande kung skapade sitt valspråk ”För Sverige i tiden”?!
Skämten står stundom tillbaka för att ge plats åt fakta och statistik om hur det faktiskt ligger till med kostnader och invandring. Det är ingen tvekan om till vilka udden riktar sig, men killarna använder aldrig pekpinnar utan låter oss själva få dra slutsatserna som de tänkande varelser vi faktiskt är.
Föreställningens bästa stund är när Måns Möller läser det rörande brevet från Amerikaemigranten som rapporterar hem om hur illa det gått för dem som hamnat i händerna på den människosmugglare som lovat dem guld och gröna skogar. Det behövs ingen större fantasi för att inse att samma sak sker i dag, men nu på Medelhavet i stället för på Atlanten.
Lite smolk i en annars njutbar bägare: De nära vännerna Nûjen och Möller drar sig inte för att skämta på bekostnad av varandra. Visst, man tänjer säkert gärna gränserna när man känner varandra väl. Men då finns också alltid risken att man flyttar in i ett eget humorrum och stänger publiken ute. Och mycket riktigt hamnar radarparet stundom där. Dessutom skulle Özz och Måns – förvånande nog med tanke på deras rutin – behöva fila lite på hur man använder mikrofoner. Ett tips: man behöver sällan skrika i dem.