Och i podden har hans politiska och akademiska satir gjort att han känns som en komiker med en å pass smal humor att det torde vara svårt att ta den ut på scen.
Men på ett i stort sett fullsatt L'Orient visar han snabbt att det inte är någon fara alls. Han får många skratt på hans inledande självbetraktelse. Mycket handlar om just problematiken att försöka underhålla både de som vill höra honom dra tankvärda vändningar på aktuella frågor, och de som bara vill höra skämt.
Och när Ola Söderholm väl har genomfört den programförklaringen så går han över till att också genomföra en föreställning som balanserar på ett riktigt bra sätt. Det är långt ifrån traditionella gapskratt, även om det ofta är väldigt roligt. Det politiska dominerar, och det är oftast betydligt smartare än vad satir brukar vara.
De inbitna Ola Söderholm-fansen får också sitt lystmäte med ett avsnitt om sexualitet. Något han visat sig vara en mästare på i Februaripodden, en podd som är sisådär hundra gånger smalare än Lilla Drevet, men är väl värd sina lyssningar.
Kvällen inleddes av Johannes Finnlaugsson, som gjorde ett bejublad framträdande. Vissa burop infann sig dock när han drog in Tage Danielsson i segmentet om goda människors sämre sidor. Annat var kanske inte att vänta i just Linköping. Johannes Finnlaugsson tar det dock med jämnmod, och det är tydligt att han är en komiker det är väldigt lätt att tycka om, även om humorn är långt ifrån snäll och publikfriande.