Takida - svenska mästare i allsång

Efter fyra skivor och mer än tio år som band har Takida mer eller mindre blivit en cementerad del av svenskt musikliv. I det läget är det ofta svårt att försöka utveckla sig. På så sätt kanske det är smart av sångaren Robert Pettersson att starta upp det svenskspråkiga Stiftelsen, istället för att förändra Takida för mycket.

Regnet föll när Takida spelade men Ångebandet fick med sig publiken ändå - särskilt under monsterhiten "Curly Sue".

Regnet föll när Takida spelade men Ångebandet fick med sig publiken ändå - särskilt under monsterhiten "Curly Sue".

Foto: Jeppe Gustafsson

Stadsfesten2012-08-25 22:20
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På lördagskvällen hade bandet nöjet att-nästan avsluta Linköpings Stadsfest. Och arrangörerna har förmodligen hittat det band som idag bäst stämmer överrens med det breda och folkliga upplägget på stadsfesten - Kungsträdgårdens gräsmatta är relativt fylld av människor i alla åldrar.

Takida spelar en bra blandning av spår från hela karriären, med tonvikt på den senaste skivan "The Burning Heart", som de varit ute och turnerat med i över ett år nu.

Tidigare nämnda icke-förändring, är som vanligt det största problemet med Takida, och spelningen blir ganska snart rätt tråkig.

De gör ett bra försök att tända till med "Evil Eye", som de faktiskt gör riktigt bra. Sedan faller de dock tillbaka, med bland annat "Tear it up again" som är en uppvisning i extraordinär tradighet.

De är dock förmodligen fortfarande svenska mästare i allsång i och med "Curly Sue", som så klart fanns med under kvällen.

Framförandet finns det annars verkligen inget att anmärka på. Takida är stabila musiker, som verkligen gör sitt bästa för publiken. Bandet verkar nöjda, och publiken är definitivt nöjd.