Det finns en farhåga med komiker som är så pass exponerade som Nisse Hallberg är från alla podcast-program - har de verkligen något nytt att säga när de står på scen? För den hängivne Nisse Hallberg-följaren känns ett par inslag igen från olika sammanhang. Men de är verkligen i minoritet. ”Jag är sjuk” är istället en fräsch föreställning.
Och en fantastiskt rolig sådan. I humorsammanhang underlättar det ofta om publiken har viss förförståelse för vem det är som står på scen. I Nisse Hallbergs fall blir det väldigt tydligt. Han behöver bara visa sig för att jubel och applåder ska utbryta. Skratten kommer därefter direkt och slutar inte förrän han går av scen 90 minuter senare.
Nisse Hallbergs storhet ligger i att han är sig själv. Hans utseende, röst och mimik gör att det är få som har en lika tydlig uppenbarelse på scen. Och den passar strålande ihop med materialet - sina egna inbillade sjukdomar, kryddat med Stockholmska pundarkaraktärer.
April har varit en strålande månad för stå upp i Linköping, och det var särdeles passande att det kröntes med Nisse Hallberg - det var en stor risk att publiken på den fullsatta Sagateatern fick årets roligaste kväll. Så, Nisse Hallberg har utan tvekan lyckats bra att ta steget till den stora publiken.