Uffe Holmertz fortsätter sedan några år att odla konceptet nostalgi, tidsfärg och tidstypisk musik, infogad i en berättelse om ett specifikt år. Förra sommaren handlade det om 1971 och Holmertz själv gjorde ett minnesvärt framträdande som överårig och mycket färgstarkt ekiperad hippie.
Årets föreställning tilldrar sig under en dag i Motala och året är 1954. I högtalarna hörs den tidens radiomusik och alla som är födda strax före eller efter det aktuella årtalet kunde nog känna igen ”falleri, fallera…” i många stämmor: ”Den glade vandraren” med Alice Babs, en 50-talsplåga som spelades i högtalarna medan publiken bänkade sig, liksom avsnitt ur ”Kalle Stropp och Grodan Boll” med den fenomenale Thomas Funck.
Scenen är Gertruds Manufaktur i Motala och här presiderar Gertrud själv. Och i butiken utspelar sig små förvecklingar kring lätt kriminalitet och kärlek. Samt konfrontationer mellan den gamla tidens svenska schlagervärld, med Harry Brandelius, Cacka Israelsson, Bertil Boo, Zarah Leander och det nya som börjat surra i luften dessa år, Bill Haley med ”Rock around the clock” – och så förstås Elvis.
Repliken om Elvis som gett föreställningens titel uttalas mot slutet av den synnerligen buttre polisen John Gustavsson (Uffe Holmertz). Polisen är förbannad på att knastret i radion inte upphör, trots att man bor i radiostaden Motala, och att det inte går att få in lite fina tyska marscher och operett.
Men polisens buttra och mångordiga svada har sina förklaringar, han har blivit sviken i kärlek.
In i handlingen träder också ”korsettmannen”, handelsresande Björn (Robert Zetterberg), ganska intresserad av Gertrud, van som han är att kurtisera damer på handelsresandes vis. Men han blir rätt snart falskeligen anklagad för stöld av ett halsband, ägt av den unga, ljuva Maja (Alva Severin). Hon är i butiken för att prova kläder och har börjat magra på grund av kärlek till Börje, den glade bilmeken (Emil Karlsson).
Alltsammans är en ganska löst sammansatt och harmlös historia som fungerar som en lättnostalgisk kavalkad kring femtiotalistiska fenomen, som Lennart Hylands ”frufridag”, ett inslag i radioprogrammet ”Karusellen” just detta år, 1954. Och framför allt är handlingen uppbyggd kring femtiotalslåtar, som just ”Rock around the clock”, och lite senare örhängen som ”Trettiofyran”.
Nykomlingarna Emil Karlsson och Alva Severin sjunger fint och scenen där Börje/Emil kläs ut och sminkas till clown till tonerna av Charlie Chaplins ”Smile” är en höjdpunkt.
Finalen utgörs av en Happy End på Statt i Motala, var annars.
Allt som allt en lättsam stunds lagom lång underhållning en sommarkväll i sjöstaden. Ytterligare ett 20-tal föreställningar ges, fram till den 6 augusti.