Rock
Universal
Efter det kompakta mörkret som var 2013 års skiva "Hosianna" inleds "Granit och morän" på ett närmast chockerande luftigt sätt med "Lågsäsong". Textmässigt känns Lars Winnerbäck igen, men alla Thåström-komplex verkar ha flugit all världens väg.
Lars Winnerbäck har under den senare delen av sin karriär dragit ned rejält på utgivningstakten av skivor. Samtidigt har det han väl släppt alltid känts genomarbetat och gediget. Så också den här gången.
Det är kanske drastiskt att tala om "Granit och morän" som en återgång till den gamla Lars Winnerbäck – den artist som började tyna bort när han hittade mörkret med "Daugava" i slutet av 00-talet – men känslan skivan lämnar lyssnaren med är ändå att Winnerbäck är gladare än på länge.
Sedan är det fortfarande vemodigt så det räcker och blir över, men utan den känslan skulle det inte längre vara Lars Winnerbäck (det bästa enskilda exemplet är den ensamma distade gitarren i "Möt mig på stationen"). De vardagliga texterna känns också igen. Uppväxten i Linköping har han inte lyckats släppa helt. Det kan tyckas som att ämnet borde vara uttömt vid det här laget. Särskilt som Winnerbäck redan har fått till ett par riktiga fullträffar genom åren. Men Linköping letar sig fortfarande in, framförallt på "Visst har vi glömt". Den är dock så bra att det är svårt att ha några invändningar mot att vi återigen får höra hur han dystert vandrade runt i höstregnet.
"Granit och morän" är en jämn skiva, även om ett par spår står ut. "Sysselmannen" har fullt förståeligt släppts som singel, och borde ha bra förutsättningar att leta sig in bland Winnerbäcks klassiker. "Kommer och går" är en låt som fullkomligt skriker efter att få framföras på scenerna i sommar, även om Lars Winnerbäck försitter en gyllene chans till en snygg Eldkvarn-passning i texten.
De tidigare singlarna, förra årets "Köpt en bil" och titelspåret, är däremot relativt svaga. "Blues of a salesman" påminner mycket om Sophie Zelmanis "Going home", vilket så klart inte är det sämsta, men i övrigt är det en alldeles för svag låt som mest känns som utfyllnad.
Helheten på "Granit och morän" är ändå klart godkänd. Även om mörkret stundtals passade Lars Winnerbäck förbluffande bra, så är det här en kostym som sitter betydligt bättre. Skivan är ett bra tillägg inför sommarturnén, som inleds på Skansen om knappt två veckor och når Linköping när sommaren antagligen är inne på sina sista suckar 20 augusti.