Rock
Border
Vid en första lyssning är Avantgardet alldeles för skevt och onödigt svårt för att man ska orka bemöda sig med att ge bandet en chans. I intervjuer har Rasmus Arvidsson, som är Avantgardets sångare, sagt att producenten till förra skivan – den legendariske Björn Olsson – kallat honom Sveriges sämsta musiker. Det är måhända att ta i men Arvidssons sångröst är så långt ifrån polerad och radiotillvänd som det går att komma. Det är imponerande att han ändå har lyckats slå sig fram så långt som han gjort. Men här finns något riktigt stort bakom allt det grova och kantiga. Så, det enda en ovan lyssnare behöver göra är att ta sig igenom det där första motståndet, så väntar en genuint stor musikupplevelse.
"På östkusten intet nytt" är på alla sätt en sprudlande och frejdig skiva. Den myllrar av historier och musik som verkligen breder ut sig åt alla håll. Ett litet, men talande, exempel är dragspelet i "Fjärilens vingslag" som under några sekunder blinkar till den precis föregående textraden, och verkligen förstärker känslan i låten.
Ett större exempel är den smått kaotiska "Från Borås till Montrose", som fullständigt skriker fest och känns som den ultimata låten för en konsert i en svettig källarlokal. Låten har alla förutsättningar att bli en riktig live-favorit framöver när Avantgardet ger sig ut på vägarna. Även "Fårskinnstearaway" brinner av en pulserande, men samtidigt skitig, festkänsla.
Det finns också stunder som är riktigt vackra. "Hög i gränder" är en låt där Avantgardet verkligen har hittat helt rätt. Det är en av årets allra finaste ballader, om än med ett något okonventionellt tema. Missbruk och tillnyktrande brukar sällan innebära vackra låtar, men här är det ofrånkomligen så.
Och det temat finns med på hela "På Östkusten intet nytt", precis som på debuten "För många dyra skor och döda ögon" från 2016. I vanliga fall brukar det innebära antingen pekpinnar eller romantik, men i Avantgardets form är det bara naket och okonstlat. Och framförallt ärligt.
Oavsett vad man tycker om det så bidrar det, tillsammans med den sprudlande musiken, till att Avantgardet har skapat en helt egen musikalisk värld. Och det är helt klart värt att arbeta sig igenom den där första barriären för att leva ett slag i bandets universum. Sedan är det också ganska skönt att komma ut på andra sidan. Relativt välbehållen.
13/4 spelar Avantgardet på The Crypt i Linköping.