(Box med sex cd-skivor och en bok)
Rock
Columbia
”Det närmsta jag någonsin kommit det sound som jag hör inne i mitt huvud, var på några spår på ”Blonde on blonde”. Det där tunna, vilda kvicksilversoundet. Det är metalliskt och glänser som guld. Det är det soundet jag vill ha, men jag har inte alltid hittat det”.
Bob Dylan talar ut i Clinton Heylins ”Mannen, myten, musiken”, den definitiva Dylanbiografin.
Nåväl, ”Blonde on blonde”, rockhistoriens första dubbelalbum, består för min del uteslutande av klassiker. Oförglömliga sånger som ”Just like a woman”, ”I want you”, ”Visions of Johanna” och sist men inte minst, den tio minuter långa kärleksförklaringen till blivande hustrun Sara Lownds, ”Sad eyed lady of the lowlands”. Det står fortfarande ett skimmer runt just den sången, delvis för att ingen annan artist har haft modet att försöka göra den till sin.
Att Dylan värnar om sina låtar är ingen nyhet, han är nu framme vid utgåva nummer tolv (!) i sin bootleg series, det vill säga alltså ett slags återseende av hela back-katalogen. Här på ”Cutting Edge” samlas Dylantolkningarna från tre klassiska 60-talsalbum; ”Bringing it all back home, ”Highway 61 revisited” och ”Blonde on blonde”.
Då jag är Dylannörd av födsel och ohejdad vana tycker jag att det är superintressant att få veta hur Dylan i nära samspel med musiker som Robbie Robertson och Al Kooper prövar, gillar eller förkastar. Men det finns förstås gränser. En cd som enbart beskriver hur ”Like a rolling stone” växte fram i studion är intressant, men bara en liten stund. Låten tog förvisso in rockmusiken i en ny och mångfasetterad era. Med ett kvicksilversound som glänser som guld. Men ändå.
Dock. När Dylan fraserar på sitt oefterhärmliga sätt, när låtarna är slitstarka och töjbara, och när förpackningen är så läcker som här. Då smälter jag. Och erkänner att jag borde suttit i publiken när Dylan spelade på Stockholm Waterfront för en månad sen. Jag lovar att skärpa mig framöver.